Kristian Lundberg, född 1966, debuterade 1991 med diktsamlingen "Genom september" och skildrade i sina verk ofta den svåra uppväxten i ett arbetarklasshem i Malmö.

Hans mamma insjuknade i schizofreni när han var tolv år och då övergav pappan familjen. Tonåren fylldes av alkohol, droger och kriminalitet, men i 25-årsåldern tog han sig ur missbruket och sökte sig till den kristna tron. 2021 utkom han med en bok om återfall i missbruk, ”Sånger vid avgrunden”.

I romanen "Yarden" skrev han om han sin tuffa tid som timanställd kroppsarbetare på en parkering i Malmö hamn, ett jobb han tog för att klara av en skatteskuld. Boken fick stor uppmärksamhet och fick liv både på teater och som film i regi av Måns Månsson 2016.

"Helt klasslös"

Men sin nya status som en slags modern arbetarförfattare tog Kristian Lundberg avstånd från.

– Jag känner mig egentligen inte som arbetarklass, jag känner mig helt klasslös. Jag är inte hemma någonstans. I någon mening är jag en man utan förflutet eftersom ingen av dem jag växte upp med finns kvar. Jag är som en väldigt gammal man som tänker tillbaka: "ja, han är död och hon är död och han är död", har han sagt till TT.

Han gav ut böcker på många olika förlag, bland annat flera på Ellerströms. Förläggaren Jonas Ellerström säger till TT att han känt Kristian Lundberg sedan mitten av 1980-talet.

– Han var en person jag alltid tyckt mycket om. Det blev ett kaotiskt, besvärligt och kanske inte alls oklanderligt liv av det hela. Men det fanns alltid så mycket god vilja, så mycket hängivenhet för litteraturen och en sådan stor hjälplöshet hos honom också. Jag är mycket, mycket ledsen, säger Jonas Ellerström.

Medlem i Malmöligan

I slutet av 80- och början av 90-talet blev Kristian Lundberg en del av en gruppering unga poeter som kallade sig Malmöligan. Den bestod förutom honom av Clemens Altgård, Håkan Sandell, Per Linde, Lukas Moodysson och Martti Soutkari och gjorde sig kända för sina scenframträdanden samt en antologi från 1992.

Jonas Ellerström beskriver ett helt liv i litteraturens tjänst.

– Kristian kunde inget annat. Han hade ingen kapacitet för överlevnad, han kunde bara skriva – det kunde han å andra sidan bättre än de allra flesta. Det var det han försökte leva på, och han körde slut sig själv på det sättet, lika väl som missbruket.

Kristian Lundberg var en ofta kontroversiell skribent, verksam som kritiker i bland annat Helsingborgs Dagblad.

2006 råkade han i blåsväder efter att ha skrivit en recension av en bok som inte var färdigskriven: Britt-Marie Mattssons deckare "Fruktans makt". I en intervju med TT 2011 beskrev han det efterföljande hatet som riktades mot honom:

– Folk fotograferade min port, de skulle skjuta mig, de berättade vilken skola min son gick på – det stod inte i relation till en rad som publicerats i Helsingborgs Dagblad, sade han.

Led av sjukdomar

Totalt skrev han över 30 böcker och nominerades under sin karriär till Augustpriset. Han prisades av Svenska Akademien och Samfundet De Nio, tilldelades Sveriges Radios romanpris och en rad andra priser för såväl poesi som prosa.

Pelle Andersson, förläggare på Ordfront var med i juryn för Aftonbladets litteraturpris och gav sedan ut ett par av Lundbergs böcker.

– Han var ett unikum i svensk litteratur. Hela hans författarskap är en lång krönika om ett liv. Det är väldigt få som lyckas gestalta och fånga det hur det än ter sig. Jag kan inte förstå att berättelsen nu är slut. Han har ju klarat så extremt svåra saker i livet, säger Andersson.

TT: När hade ni kontakt senast?

– Vi hade en diskussion om att han skulle skriva en bok för fyra år sedan. Det gick ett tag och jag hörde inte av honom, men så fick jag plötsligt ett mejl där han skrev att han var tillbaka. Han berättade att han hade haft det väldigt, väldigt tufft. Och att han hade fallit tillbaka i sina gamla missbruksproblem. Då fick jag upp hoppet och tänkte att "Nu ska allting bli bra igen".

Mörka år

Crister Enander, även han författare och litteraturkritiker, var vän med Kristian Lundberg. De gav tillsammans ut sin brevväxling i bokform under titeln "Hat & bläck" 2013.

– Han var en stor poet, men de sista åren i hans liv blev mörka. Jag fick avsluta vänskapen ett tag för det blev för mycket även för mig. Så jag känner att jag har sörjt en gång och nu får jag sörja på nytt, säger han.

I slutet av sitt liv led Lundberg av demenssjukdomar, Lewy body och hydrocefalus, något han nyligen berättade om i SVT:s " Fråga doktorn ". Där beskrev han hur sjukdomarna gjorde honom "fly förbannad" på andra människor – utan grund.

– Till slut förstod jag att det här stämmer inte. Vad jag gjorde då var att jag började dra mig undan. Jag sökte inte hjälp utan jag försvann, jag smet. När jag försökte göra något åt det hamnade jag hos psykiatrin vilket var helt fel, sade han.

Kristian Lundberg blev 56 år.