Kundera debuterade som poet 1953 och skrev både noveller, romaner och teaterstycken. Han fick stort internationellt genomslag 1984 med romanen "Varats olidliga lätthet". Boken förbjöds i Kunderas hemland fram till 1989, och filmatiserades 1988 av Philip Kaufman med skådespelarna Lena Olin, Daniel Day-Lewis och Juliette Binoche i huvudrollerna.
"Skapade en ny sorts roman"
I Milan Kunderas romaner blandas ofta vass samhällskritik med sensualism och stundtals absurd komik. Hans svenske förläggare Daniel Sandström på Albert Bonniers förlag säger att Kundera skapade en ny sorts roman.
– Han bröt mot väldigt många regler och skapade en ny sorts roman som kunde vara många saker på en gång. Filosofiska, existentiella, ironiska. Han lyckades skriva om de tunga sakerna på ett sätt som ändå kändes lätt, och som gjorde att läsaren kände sig intelligent.
Humorlös värld
Det var med "Skämtet", en roman om stalinismen och faran med att leva i en humorlös värld, som Kundera fann sin riktning och en större läsekrets. Boken kom ut 1967 när författare och andra intellektuella i det dåvarande Tjeckoslovakien upplevde en kort period av frihet. Men snart slog fällan igen bakom dem – Kunderas böcker plockades bort från bibliotek och bokhandlar, och efter Pragvåren 1968 belades han med skrivförbud. Två år senare förlorade han sin tjänst som professor vid filminstitutet i Prag.
1975 flydde han till Frankrike och var sedan 1993 också fransk medborgare. Många uppmärksammade romaner skrevs i exil. "Skrattet och glömskans bok" (1981), "Odödligheten" (1991) och "Identiteten" (1999) nämndes ofta i Nobelprissammanhang.
2020 mottog Kundera Frankz Kafka-priset som erkännande för sitt författarskap.
Personlig seger
För Kundera innebar den tjeckiska utmärkelsen också en personlig seger efter mer än 40 år i exil. Först 2019 återfick han sitt medborgarskap i sitt forna hemland, sedan den tjeckiske ambassadören i Paris personligen levererat beviset till honom.
Förläggaren Daniel Sandström säger till TT att han är övertygad om att Kundera varit uppe på tapeten för Nobelpriset ett antal gånger.
– Hans storhetstid sammanföll lite med 80- och 90-talet och han uppfattades som en viktig dissidentröst gentemot de totalitära systemen i öst, även om han inte gillade att bli betraktad som en politisk författare.
"Viktig förnyare"
Enligt Daniel Sandström kom Kundera lite mer i skymundan och tappade viss aktualitet när muren föll, även om han fortsatte skriva.
– Det är inget snack om att han, oavsett om han fick priset eller inte, kommer att betraktas som en väldigt viktig förnyare av romankonsten en lång tid framöver, säger Daniel Sandström.
Kundera beskrev sin berättarteknik som polyfon. Han använde sig ofta av många olika röster i sina verk, bland annat i romanen "Odödligheten" från 1990 där han analyserar det europeiska medvetandet.
EU-parlamentet i Strasbourg höll under onsdagen en extrainsatt tyst minut för Milan Kundera.
Upplevde sig ofta som feltolkad
Tillfrågad om sina influenser nämnde han ofta renässansförfattare som Giovanni Boccaccio samt Robert Musil, Franz Kafka och Martin Heidegger. Under årens lopp har han varit mycket restriktiv med intervjuer och oftast bara medverkat i sammanhang där han kunnat svara skriftligt, eftersom han upplevde att han ofta blev feltolkad.
I Tjeckien var Kundera inte helt okontroversiell. Hans kritiker uppehöll sig gärna kring det faktum att författaren även efter Sovjetunionens fall behöll avståndet till det gamla hemlandet. Han har också anklagats för angiveri under kommunisttiden – men med skärpa tillbakavisat det som ren lögn.