Vad kan råda bot på gängkriminaliteten? Svaren ligger inte hos en enda människa, skriver Lisa dos Santos i sin bok "Älskade bror. En rapport från gängvåldets Sverige".
För ett par dagar har hon bytt åklagarkammaren i Flemingsberg mot Bokmässan i Göteborg och liksom en kvinna i Aktuellt-sändningen kvällen före känner hon sig "trött på snackepåsar".
– Jag har en blick och min blick må se mycket eftersom jag trots allt jobbar med den grova brottsligheten dagligen, men jag jobbar inte på socialtjänsten, jag är inte polis, jag bor inte i ett utsatt område.
När hon under ett boksamtal nyligen ändå försökte ge tips på vad föräldrar kan göra, blev hon avbruten. Lisa dos Santos hade rekommenderat hård koll på barnens mobiltelefoner. Det är via appar som gängen skickar snabba skrivna brottsuppdrag till 13-åriga "springpojkar" och hon gav exempel på appar som borde spärras.
– Då blev jag avbruten av en person som inte tyckte att jag var konkret. Jag funderade på det sedan, där tror jag också att det finns ett samhällsfel. Tycker man att man inte behöver göra något utan att ha fått en exakt manual på vad har vi ett problem.
Omritad brottskarta
Hennes bok kom ut 1 december i fjol och handlar om ett Sverige där brottskartan radikalt ritats om. Bara några veckor senare drog den våldsvåg i gång som sedan dess bara har eskalerat. Ett par timmar före intervjun sade rikspolischef Anders Thornberg att han "lutar åt" att 2023 är det värsta året någonsin sett till det allt grövre gängvåldet.
Men dödandet har inte krupit ner i åldrarna över en natt.
– Man måste väl ändå vara lite förutseende. Gängens konflikter spårade ur för länge sedan, och det har gått i en riktning, säger dos Santos och syftar på de unga dödsoffren.
Lisa dos Santos skrev vid sidan av sitt heltidsjobb: först en uppmärksammad debattartikel där hon satte strålkastarljuset på "gangsteradvokaterna", tvivelaktiga försvarsadvokater som tjänat storkovan i statliga pengar på komplexa gängrättegångar. Även de hederliga försvarsadvokaterna tycker hon får mycket betalt, enligt ett system som hon hon menar inte är anpassat efter dagens utdragna rättegångar som kan kosta samhället 75 miljoner kronor, enligt de forskaruppgifter som hon citerar.
Boken skrev hon i djup frustration och i ett försök att tydliggöra problemens komplexitet utifrån sin egen vardag.
– Det är som en nerv i mig, jag samlade på mig de här pusselbitarna, när jag väl skrev var det som att boken redan fanns.
När Lisa dos Santos började på Södra åklagarkammaren i Flemingsberg utanför Stockholm för 14 år sedan var det ingen som jobbade med gängskjutningar. Om någon arbetade med ett mord visste alla det, själv kände hon beundran för den åklagare som mäktade med att hantera ett så grovt brott.
I dag sitter i princip alla åklagare på avdelningen för grova brott med gängskjutningar – mord – ofta flera samtidigt.
– Det som hänt på sistone är att vi nu också har en grupp som också jobbar med unga.
Avfärdar hårdare straff
Hon avfärdar hårdare straff som lösningen; hon tror inte att det hjälper. Däremot efterlyser hon ny lagstiftning som gör det brottsligt bara att vara med i ett kriminellt nätverk – något andra länder lyckats med, framhåller hon.
Hon förespråkar också en ny myndighet med fokus på unga kriminella och med andra möjligheter att gripa in än socialtjänsten. De som är under 15 i dag hamnar på HVB- eller Sis-hem.
– Det är platser för gängens rekrytering, vi har konsekvenser av brott som egentligen är kontraproduktiva. Vad gör vi för skillnad? Om vi gör alla rätt enligt de verktyg vi har nu döms man till ett Sis-hem där gängen fortsätter att komma åt en.
Lisa dos Santos vill på intet sätt undanta politiker eller samhällsinstitutioner från ansvar. Men nu måste alla fråga sig vad de kan göra, menar hon. Fram tills för någon vecka sedan kunde man till exempel handla statuskläder på NK för "blodspengar" – sedlar tjänade på knarkförsäljning. Ett kontantförbud täppte till den möjligheten. Men varför hände det först 2023?
– - Vi har ju sett ett tag att fotbollsplanerna också är hotspots för gängkriminella. Och med det vi har sett nu så borde alla fotbollsklubbar, alla som håller på med barnidrott ställa sig frågan vad kan vi göra här, det finns massor.