Den dominerande känslan i Ryssland efter storkrigets utbrott är total chock. Det hävdar den ryske författaren och journalisten Dmitry Glukhovsky på telefon någonstans i Europa, där han befinner sig. Sedan landet annekterade Krim 2014 har många vant sig vid "hat-tal" och krigsretorik gentemot Ukraina, berättar han, men de flesta trodde enligt honom att det var ett sätt för Putin att kanalisera människors ilska mot ett "säkert mål".

När de ryska bepansrade fordonen rullade in i Ukraina förändrades allt.

– Det var en fullständig chock, en skräck. Alla jag pratade med, vilket läger de än kom från — presidentens administration, liberala medier, de som kallar sig själva patrioter — alla var chockade. Folk trodde inte, och kan fortfarande inte tro, att det här fucking händer.

Bygger på rädsla

Dmitry Glukhovskys bok “Metro 2033” har miljoner läsare världen över. Han skriver i en science fiction-tradition som var vanlig i Sovjetunionen för att lyfta politiska ämnen som annars censurerades.

Boken och dess uppföljare är en metafor för Sovjetunionens kollaps och bristen på framtidsvisioner efteråt. Glukhovsky beskriver en värld i ruiner, där människor har byggt nya samhällen i Moskvas tunnelbana efter ett kärnvapenkrig. Nu får han bilder skickade till sig från Kiev och Charkiv i Ukraina – av människor som söker skydd från bomberna i tunnelbanans underjordiska gångar.

– Mina "Metro"-böcker är skrivna för att varna folk för de totalitära vindar som kan leda till det vi ser nu: krig. Jag trodde aldrig att det skulle bli verklighet och jag är chockad.

Sedan kriget inleddes har Dmitry Glukhovsky inte kunnat sova, han vaknar om nätterna för att få veta om Kiev har fallit. Han har vänner i Ukraina som nu bombas och hans ryska vänner vill lämna hemlandet. Själv har han i åratal kritiserat hur Putin manipulerar folket för att behålla makten, men nu tror han att en gräns har passerats.

– Förut hade vi en auktoritär regim med mer eller mindre demokrati och frihet men det här är en diktatur. Just nu röstar man igenom en lag som kan ge upp till 15 år i fängelse om man publicerar ”falsk information” om ryska truppers handlingar i Ukraina — vilket egentligen betyder att tala sanning om vad som händer.

Glukhovsky hävdar dock att propagandan inte längre är tillräcklig.

– Så då förlitar de styrande sig mer och mer på rädsla.

Putins krig

Dmitry Glukhovsky betonar att det här inte är ryssarnas krig, utan Putins. Kriget förs i samma stil som Hitlers blixtkrig, där förevändningar och provokationer används för att ta kontroll över ett territorium, enligt Glukhovsky, som länge har varnat för den imperialistiska och högerextrema ideologi som nu ger näring åt kriget.

– För att rättfärdiga det här använder man tankar likt Hitlers ”blod och jord”, baserat på etnisk identitet och på tanken att återförena det förlorade landet. Det är fascistiskt. Och en hemsk mängd propaganda sänds ut av medier i Ryssland, endast ett fåtal informations- och mediekällor kan fortfarande ge oberoende information.

Ändå beskriver Glukhovsky ett motstånd som är starkt i kultur-, sport- och forskarvärlden. Över en miljon människor skrev på en petition mot kriget de första dagarna, hävdar han, och tusentals har hittills gripits för att ha protesterat mot kriget.

— Trots att Putins säkerhetsservice har slagit ned hårt på alla demonstranter, genom att fängsla dem och misshandla dem. Man skonar inte äldre eller kvinnor, ingen.

"Sabotera stödet"

Glukhovsky uppmanar nu världen att fortsätta att visa Ukraina sitt stöd. Han tycker också att alla med stora sociala nätverk måste protestera mot kriget.

– Och många gör det. Jag har sett så många antikrigsbudskap av folk som aldrig har vågat protestera förut, säger författaren.

Hans egna protester har lett till hat på sociala medier – han vet inte om det är från troll och botar eller de egna landsmännen. Men Glukhovsky vill inte fördöma vanliga människor, eftersom han tycker att många ryssar har blivit vilseledda så länge. Samtidigt anser han att det nu är "sanningens minut för alla".

– Regeringen manipulerar folket och säger ”om du är på Rysslands sida stöder du det här kriget”. Nej. Om du vill ha en framtid för Ryssland är du mot kriget. Om du inte kan protestera öppet kan du i alla fall underminera det stöd som myndigheterna kräver.

Han tror att det här kommer att skada Ryssland i många decennier framöver.

– Det här är att döda vårt lands framtid och det smärtar mig så mycket.