Hon har redan tvingats bli diamanttjuv, seglat på världshaven ett par vändor och har lurats in i flera skumma smugglaraffärer. Gorillan Sally Jones började som en biperson i Jakob Wegelius böcker, men förtrollade läsarna – och honom själv – allt mer i serien som inleddes med "Legenden om Sally Jones".

Nyss kom också nya, fristående, "Den falska rosen". Och nu tilldelas Jakob Wegelius Astrid Lindgren-priset för sin gärning.

– Det är jätteroligt och hedersamt att få ett pris i Astrid Lindgrens namn. Det är jag jätteglad för förstås. Eftersom jag växte upp på 70-talet fanns det ju inte en unge som inte kunde sin Pippi eller Emil, det var en väldigt stor del av fiktionsutbudet för barn, säger Jakob Wegelius på telefon från hemmet i Småland.

In i gangstervärlden

Själv slukade Jakob Wegelius dock främst serier under uppväxten. Eftersom han har släkt i Finland fick han serieböcker om Mumintrollet, och blev "helt knockad".

– Det är något med lättheten, och att även om det ska läsas av barn så behöver man inte tänka på barn när man skriver och ritar, säger han.

Han skriver just så, om det han själv lockas av, för stora som små. Illustrationerna sparar han tills sist, "som en efterrätt". I "Mördarens apa" lade han ett helt år på att teckna vinjetterna men nu gjorde han dem i ett mindre format.

Denna gång utforskar han en värld som länge har intresserat honom – gangstervärlden.

– Det är något med den slutna miljön. Det är jättesvårt att säga vad som fascinerar men gangsterhistorier har ett drag av kammarspel och ödesberättelser, nästan med Shakespearemått. Det är liv och död och svek – som i antika dramer, säger han.

Ett lackmuspapper

För att undvika att falla ner i klichéträsket skippade Wegelius "de söndertröskade miljöerna" i USA och förlade handlingen till 1920-talets Glasgow. Sally Jones hamnar i klorna på ett gäng spritsmugglande gangstrar, och blir där en tyst betraktare. Jakob Wegelius har flera gånger dragit nytta av att hon är ett djur, och därmed inte platsar i några väntade fack som "rik", "barn", "fattig", "gammal".

– Hon har ingen klasstillhörighet och passar precis lika bra eller dåligt i alla mänskliga miljöer. Det gör att jag kan låta henne utforska vilken miljö som helst. Eftersom hon inte är en människa så reagerar människor på henne väldigt ohämmat, säger han.

Sally Jones blir som ett lackmuspapper, runt henne visar människor sitt rätta jag. Och gangstervärlden står i bjärt kontrast till den snälla, lugna gorillan.

– Det är helt oproblematiskt att blotta sig inför ett djur. Därför möter hon så mycket grymhet och svek men också mycket vänskap och kärlek.

Mer fantasieggande

Med hjälp av hembygdsföreningar och hobbyhistoriker återskapade Wegelius miljöerna från Glasgows numera förstörda hamn. Att han alltid återvänder till sjöfartens miljöer beror på en passion som föddes under uppväxten i Göteborg. I tonåren seglade han också till Lissabon, som blev hans urbild för äventyrens stad.

Även nu spelar ett fartyg en viktig roll – en så kallad clyde puffer, vars historia han fördjupade sig i. Autenticiteten är viktig för honom. Att han söker sig bakåt i tiden beror på ett historieintresse, men också på äventyrsgenren.

– Världen var så mycket större innan man kunde sätta sig på ett flygplan och inom femton timmar vara var som helst på jorden. Tiden före det var världen mer gåtfull och fantasieggande än vad jag upplever den som nu.