Gotiska inslag, förortssnutar, mysdeckare och glesbygdsnoir – inslagen i den svenska deckarfloden blir allt fler. Runt 230 böcker anmäldes i år till Svenska Deckarakademin inför korandet av Årets kriminalroman, som avslöjas när deckarpriserna presenteras den 19–21 november. Ungefär 160 av de anmälda böckerna är svenska.
– Jag har läst deckare i hela mitt liv men genren är bredare än någonsin nu, säger Katarina Gregersdotter, docent i litteraturvetenskap och ledamot i akademin.
I år har det varit särskilt svårt att vaska fram fem kandidater till deckarpriset, tycker hon. Många väletablerade författare har släppt nya romaner, som Åsa Larsson, Johan Theorin och Marie Hermansson – alla tre nominerade. Men det har också funnits många fina debutanter, menar Katarina Gregersdotter.
– Den här hösten och hela året har varit väldigt stark när det gäller den svenska utgivningen.
Spretig genre
Genren spretar alltså allt mer – och räknar man in egenutgivna böcker registreras nu 300 deckare om året på Deckarbiblioteket i Eskilstuna, jämfört med ett 60-70-tal för ett par år sedan. Bibliotekarien Anna-Lena Jönsson är ansvarig för biblioteket, som försöker registrera samtliga deckare i Sverige – en efterfrågad genre.
– Av de tio mest reserverade böckerna på Eskilstunas biblioteks hemsida är sju av tio deckare – det är Åsa Larsson, Måns Kallentoft och Niklas Natt och Dag men även David Lagercrantz som börjar på en ny serie med sporttematik, det är inte så vanligt.
Svårast tycker hon att det har varit att få koll på de nya feelgooddeckarna, som satsar på spänning men utan blodiga mord. Där finns namn som Sofia Rutbäck Eriksson, Micke Hansen och Christina Olséni. Egenutgivna böcker spelar också en större roll – högst upp på den deckarkritikerlista som publiceras av recensenterna i Gota Medias tidningar ligger nu debutanten Sofie Bjarup med "Mörkrets barn" som från början gavs ut på ett så kallat hybridförlag.
Gränserna för vad som alls är en deckare utmanas också från fler håll, har Anna-Lena Jönsson märkt – till exempel med nomineringen av Marie Hermansons "Pestön".
– På Adlibris klassas den som en historisk roman, men med en deckargåta i.
Samhällsskildrare
Många så kallade mysdeckare utspelas på landsbygden medan Stockholmsskildringarna ofta handlar om brutala mord och gängkriminalitet i förorten. Katarina Wennstam skildrar manligt våld i sin Justitia-serie, där "Djävulens advokat" är den senaste. Och gängskjutningar lyfts i exempelvis "Ghettokungen" av Sammi Jeridi och i Pascal Engmans bokserie – vars nya "Kokain" handlar om uppgörelser mellan två rivaliserande gäng i Järvaområdet, i Stockholm.
Dessa böcker följer den svenska deckartraditionen att vilja berätta något om samhället. Pascal Engman väver in de mest rykande färska händelserna. Han nämner också coronapandemin – som även skymtar i flera andra böcker.
– Deckargenren strävar i ganska hög grad efter realism och då ingår det hyperaktuella, säger Katarina Gregersdotter.
Men samtidigt spårar hon ett naturtema, som framträder tydligare än för ett tiotal år sedan. I en bok som Åsa Larssons "Fädernas missgärning", den sista om hennes huvudperson Rebecka Magnusson, påverkar geografin tydligt personerna.
– Närheten till landskapet syns väldigt tydligt i böckerna om norra Norrland, Västerbotten och Jämtland.
Norrland och kvinnor
Böcker med Norrlands-tema fortsätter också att vara en tydlig trend, menar både Jönsson och Gregersdotter. Tre av de fem debutanter som nominerats till Årets deckardebut utspelas där: "Isarna råmar" i Kalix, "Återvändare" i Luleå och "Sly" i Åre. Många är skrivna av kvinnor – och har ofta kvinnliga huvudpersoner.
– Det är Karin Smirnoff-effekten, de skriver lite i den andan, säger Anna-Lena Jönsson.
En tydlig trend är dessutom hemvändartemat – att huvudpersonen åker hem till sin uppväxtort. Det handlar till exempel Liza Marklunds "Polcirkeln" om, som utspelas i Norrbotten och har hyllats som bland det bättre hon har skrivit.
– Det kan låta tråkigt att många håller på med det men det är inte så, de porträtten av karaktärerna får ett psykologiskt djup. De måste tillbaka i tiden till sin barndom och det är kanske där svaret på gåtan ligger. Det blir också fina historiska skildringar, säger Katarina Gregersdotter.