Intellektuella fotbollsälskare föraktas av både fotbollsnördarna och de intellektuella, skrev en gång den brittiske författaren Martin Amis. Niklas Rådström citerar honom i "uppvärmningen" till sin bok, men hoppas ändå väcka engagemang både för sin favoritsport och för demokrati. Han hymlar heller inte med att han är hammarbyare – vilket även det riskerar att stöta bort vissa.
– Jag hörde nyligen Theodor Kallifatides säga att nästan allt i livet – yrkesval, för en del även äktenskap och politiska ståndpunkter – är man beredd att omförhandla, men har man en gång börjat hålla på ett fotbollslag så håller det livslångt i sig.
Rådström – poet, prosaist och dramatiker, har nu skrivit en essä- eller tankebok. "En liten bok om fotboll, demokrati och hur man bygger ett samhälle" handlar dock varken om vad han tycker om Hammarby eller fotboll. I stället gör han fotbollsplanen till "reflektionsplats" för i första hand samhällsbygge och demokrati men i viss mån också liv och konst.
Ingen fotbollsnörd
Rådström ser sig heller inte som någon tvättäkta fotbollsnörd, berättar han. Hans ingång var att som materialare för sonens knattelag tvätta matchtröjor och koka kaffe till föräldrarna.
– Laget utvecklades från den här sjumannaklumpen till ett elvamannalag, att se den där utvecklingen, att se vad som hände mellan dem var det som bidrog till min fascination för fotboll. Att se hur den här gemenskapen och strukturen byggs upp.
Ändå var det först under VM 2014 som han på allvar började dra paralleller mellan fotboll och demokrati. Ytterst handlar båda om olika lag som under en begränsad tid och på en begränsad plats verkar för egna intressen. När matchen är över ska bägge vara rimligt nöjda, eller åtminstone kunna acceptera och erkänna slutresultatet.
Allt tillhör matchen
Det som skiljer fotbollen från exempelvis basket är det kollektivistiska – ett stort lag över hela plan, ofta hela matchen. Men också att det är inte bara är den effektiva speltiden som räknas.
– Allt som sker tillhör matchen, snubblingar och felpassningar är också en del av den, inte bara de rena prestationerna.
TT: Varför är det så viktigt?
– För att så ser livet ut. Livet är inte bara våra prestationer, det är fruktansvärt mycket vardag också, de rena prestationerna är ju det vi kallar arbete, och livet rymmer så mycket mer. Och några av de saker vi värdesätter mest har inte alls med arbete att göra utan med gemenskap, lek och relationer.
Rådström ser bland annat hur fotbollslagen behåller sina ofta tydliga identiteter oavsett om spelarna rekryteras från andra länder eller kulturer. En muslimsk spelare gör sin tacksägelse lika självklart som en katolsk gör korstecknet innan hen går in på plan. Även demokratin bygger på våra olikheter och hur vårt samhälle inkluderar dem, framhåller Rådström.
Total kollaps
Samtidigt finns det ingen garanti för att systemet håller, varken på fotbollsplanen eller i demokratiska stater. Såväl fotbollen som demokratin är under ständig utveckling, och även ett världsmästarlag som Brasiliens har visat sig kunna implodera. Den som sett sönderfallet under matchen mot Tyskland i VM 2014 glömmer det aldrig.
– Det som hände i Kapitolium i Washington 6 januari är ju en sådan här kollaps. Demokratin är ett skört system som måste bäras av tilltron till den och respekten för den. Grundläggande både för demokratin och för fotbollen är respekten för motståndaren.
Det stora hotet mot fotbollen är kommersialiseringen, enligt Rådström som även där jämför med politiker som tenderar att underkasta sig marknadskrafterna. Just därför blev han också extra glad när den internationella superligan, där de europeiska topplagen skulle vara fasta medlemmar, nyligen stoppades.
– Just de starka protesterna både från spelare och supportrar, från hela den folkliga bas som fotbollen har, att inte förvandla fotbollen till ett slags officiella gladiatorspel, den reaktionen upplever jag närmast som ett kvitto på många av de teser som jag driver i boken.