Vakter stÄr utanför "gogan". Hotet frÄn en pÄgÄende nazistdemonstration hÀnger tungt i luften och flickvÀnnen vill att diktjaget ska gömma DavidsstjÀrnan under tröjan nÀr de gÄr pÄ stan.
Hennes judiska vĂ€nner kĂ€nner igen sig i rĂ€dslan som dikterna skildrar, berĂ€ttar Hanna Rajs Lara, men "journalist e förvĂ„nad". Ăven om fĂ„ missade terrordĂ„det mot synagogan i Köpenhamn 2015 Ă€r den vardagliga otryggheten kanske inte lika uppenbar för den som Ă€r goj â ickejudisk.
PÄ det judiska sommarkollo som hon skriver om fÄr alla ledare en genomgÄng i vad som ska göras i hÀndelse av ett attentat.
ââDet Ă€r liksom en sjĂ€lvklar del av det judiska. NĂ€r man ordnar kollo, kulturprogram, gudstjĂ€nster eller vad det nu kan vara Ă€r det sjĂ€lvklart. Jag tĂ€nker pĂ„ de hĂ€r barnen som gĂ„r pĂ„ judisk skola â jag har inte gjort det sjĂ€lv â frĂ„n att de gĂ„r pĂ„ dagis gĂ„r de genom en sluss med vakter nĂ€r de ska dit. Det blir verkligen normaliserat.
ââNĂ€r man tar ett steg tillbaka och kollar pĂ„ det Ă€r det ju helt sjukt.
Galghumoristiskt
Hanna Rajs Lara rimmar galghumoristiskt om antisemitiska stereotyper. Hon skriver dikt om arvet efter Förintelsen och om morfars bror, den 11-Ärige poeten som blev ihjÀlgasad i Belgrad. Men samtidigt skildrar hon ocksÄ det andra: att tillhöra en varm judisk gemenskap, en stark kÀrlek till morförÀldrarna, till högtiderna och matrÀtterna.
"TĂ€nk om vi levde i en vĂ€rld som kĂ€nde oss för det vi har gjort" skriver hon â "och inte för det som gjorts mot oss".
ââFör mig Ă€r det mer naturligt att skriva om chanukka Ă€n jul, men det skulle var vĂ€ldigt sorgligt om det enda jag kunde prata om nĂ€r det gĂ€ller min judiska identitet eller historia eller whatever bara skulle vara Förintelsen eller antisemitism.
Nya "Under mÄnen" Àr hennes tredje diktsamling pÄ knappt tre Är. Ett slags "slampoesi" skrev kritikern Anna Hallberg trÀffande i en hyllande recension. Men Hanna Rajs Lara har aldrig hÄllit pÄ med "poetry slam". DÀremot hör hon de rytmiska dikterna i huvudet innan hon skriver ner dem.
ââJag kan verkligen inte rappa, hade jag kunnat hade jag gjort det â det finns nog mycket mer pengar i det. Men jag gillar att lĂ€sa upp.
Debutdiktsamlingen "Armarna" frĂ„n 2018 blev nominerad till BorĂ„s Tidnings debutantpris och var skriven i sammanhĂ„llande sviter â formmĂ€ssigt pĂ„verkade av tiden pĂ„ Biskops Arnös Författarskola dĂ€r Hanna Rajs Lara började direkt efter gymnasiet. I "Under mĂ„nen" skriver hon i stĂ€llet dikter med titel, rim och muntliga uttryck.
ââOm man tillhör nĂ„got slags internetgeneration fĂ„r man ju parallellt med skolan en annan utbildning i hur man skriver. Det finns ett sprĂ„k som Ă€r ett slags internetsprĂ„k och det Ă€r nĂ€rmare den röst jag har bĂ„de nĂ€r jag pratar och tĂ€nker. NĂ€r jag skriver ligger det ganska nĂ€ra hur jag pratar.
VĂ€n i VĂ„rberg
InnehÄllsmÀssigt handlar det om stora hÀndelser i hennes 29-Äriga liv. Saknaden och sorgen efter en vÀn i VÄrberg som dog ung, tsunamin i Thailand, men ocksÄ den omstörtande kÀrleken till hennes fru, Àven första gÄngen de ligger med varandra pÄ golvet. Innan diktsamlingen gavs ut var hon sÄ nervös att hon lekte med tanken att be förlÀggaren dra tillbaka den.
ââJag tror att jag lĂ€tt kan berĂ€tta precis allt om mitt liv för nĂ„gon som jag precis trĂ€ffat. Och sĂ„ mĂ„ste jag nog vara för att kunna skriva om just de saker som jag skriver om, det har att göra med hur jag Ă€r â lite grĂ€nslös. Det Ă€r inte alla som Ă€r bekvĂ€ma med det sĂ„klart â och det Ă€r inte alla i mitt liv som Ă€r bekvĂ€ma med det.
KĂ€rlekslycka
KĂ€rleken ges stor plats â bĂ„de i dikterna om hennes eget liv â och i den avslutande dikten om hur morförĂ€ldrarna, efter att bĂ„da ha överlevt nazisterna och Förintelsen â trĂ€ffas pĂ„ ett sommarlĂ€ger för judiska ungdomar i Istrien. Just lycklig kĂ€rlek var ett tema som hon först trodde att det inte gick att skriva om.
ââMen det visade sig inte stĂ€mma. Och folk gör ju det hela tiden.
Inte heller det judiska var till en början sjÀlvklart.
ââJag tror att jag tĂ€nkte att jag inte kunde skriva om saker som var viktiga för mig, till exempel att tillhöra en minoritet. Men det Ă€r en sjĂ€lvklar del av mitt liv och av mitt skrivande. Till slut har jag fattat det.