Hans roman från 2015 heter just "Motberättelser". I boken möter läsaren i en rad korta berättelser verkliga och fiktiva personer ur historien. Från Juan Rodriguez (verklig), som flyr från ett holländskt handelsfartyg 1613 för att som förste utlänning slå sig ned på Manhattan, till den före detta slaven Jim Watson (fiktiv) från Mark Twains "Huckleberry Finn" som många år senare återser Huck och Tom Sawyer i en situation som blir synnerligen obekväm för alla tre.
Juan Rodriguez föddes i Santo Domingo med en mor från den afrikanska kontinenten och en far som var portugis. I den traditionella historieskrivningen är hans levnadsöde knappt värt en fotnot, men John Keene flyttar honom i sin bok från periferin till centrum.
– Jag tror att vi i varje samhälle har ett sorts huvudnarrativ som skapar struktur åt samhället, av en massa olika anledningar, men särskilt på grund av dem som sitter vid makten. Det är viktigt att demaskera dessa huvudnarrativ för att bättre förstå vilka vi är och vart vi är på väg, säger han.
Inget förlag ville ge ut
John Keene har kommit till Bokmässan i Göteborg för att tala om sitt författarskap och är märkbart glad över intresset som hans böcker väcker utanför USA:s gränser. Han är visserligen en både hyllad och uppmärksammad författare på hemmaplan, men ändå tog det 20 år innan hans senaste bok, diktsamlingen "Punks: New & selected poems" (ännu inte översatt till svenska), gavs ut av något förlag.
– Jag vet faktiskt inte varför det tog så lång tid. Det kanske handlade om stilen eller om ämnet. Men nu var det rätt ögonblick för den att nå ut. De var förmodligen inte redo för den tidigare än så här, säger han utan bitterhet.
Stilen och ämnesvalet, ja. John Keene har gjort sig känd för sitt experimentella förhållningssätt till skrivandet. Hans självbiografiska debutbok "Marginalanteckningar" fick kritikerna att klia sig i huvudet, var det poesi eller prosa, var det rakt av verklighetsbaserat eller fiktion? "Den är allt det", konstaterar han själv med ett stort leende.
– Jag ville skapa att språk som påminde om hur minnet fungerar, nästan som hur en flod flyter fram. Jag kommer från staden St Louis, som ligger vid USA:s två största floder, Mississippi och Missouri, och jag ville fånga det där kraftfulla flödet i en form som var helt integrerad med bokens betydelse.
Svart och queer
I "Minnesanteckningar" liksom i "Motberättelser" och nu "Punks" genomsyrar upplevelsen av "blackness and queerness" – att vara svart och queer – berättelserna. Att skriva om dem som marginaliserats i historien kommer sig naturligt för John Keene, som i unga år kom i kontakt med skrivarkollektivet The Dark Room Writers Collective, skapat av Thomas Sayers Ellie, Sharan Strange och Janice Lowe 1987 i samband med författaren James Baldwins begravning. De ordnade workshops, bjöd in kända och okända svarta författare till föreläsningar under en lång rad år och blev en viktig inspirationskälla för afroamerikanska poeter.
Det var en av John Keenes mest formativa upplevelser och kullkastade det mesta han hade lärt sig tidigare i livet.
TT: Skulle du säga att det är det du lärde dig i The Dark Room Writers Collective som du nu förmedlar i dina egna böcker – den där motberättelsen?
– Ja, ja! Det var en en sorts motundervisning, en frigörande undervisning och konversation som jag hade med mina författarkollegor. Lärandeprocessen var ständigt pågående och vi stötte hela tiden på nya sätt att tänka om världen. Det har påverkat mycket av det jag har skrivit och gett ut, säger han.
Professor och översättare
John Keenes författarskap är sparsmakat, men så fyller han också sin tid med en hel del annat. Han verkar som professor i engelska och africana studies (studier av litteratur, historia, politik och religion med anknytning till Afrika eller den afrikanska diasporan) vid Rutgers universitet i Newark. Dessutom översätter han så ofta han hinner böcker från franska, portugisiska och spanska till engelska.
Vad lägger han som översättare för betydelse i begreppet "punks" i titeln på sin senaste bok? På svenska förs tankarna kanske direkt till punkare men på engelska har ordet betydligt fler nyanser.
– Jag tänker på "punks" som fredlösa, som "punks" i punkrocken, men "punk" är också en folklig term för homosexuell, en svart folklig term. "Punks" är marginaliserade människor och samtidigt ett uttryck som kan återerövras, som en sorts hedersmedalj, säger John Keene.
Att "Punks" nu återfinns på den långa nomineringslistan till National Book Award, ett av USA:s förnämsta litteraturpriser, kan ses som ett tecken på att även hans författarskap med åren har rört sig från marginalen till centrum.
– Den har dessutom blivit en bästsäljare, berättar John Keene, om boken som ingen amerikansk förläggare trodde på.
