Den ödesmättade stjärnan dyker upp först efter 700 sidor. I ett sommarvarmt Moskva, där ett väpnat rån just har inträffat, syns ett märkligt fenomen på himlen: en stor och starkt lysande stjärna som inte får någon förklaring.

I slutet av Karl Ove Knausgårds nya roman "Vargarna från evighetens skog" återkommer den märkliga himlakroppen som gav namn åt den förra, "Morgonstjärnan". Huvudpersonerna i den nya romanen tittar förvånade upp emot himlen, men är ändå mer upptagna av dramatiken i sina egna liv. Något stort är på väg att hända men ingen förstår riktigt vad.

Som läsare är det omöjligt att inte tänka på kriget och på det som sker i Ukraina just nu.

– Det ändrar ju läsningen av romanen, men inget av det här hade ju hänt när jag skrev, säger han och tillstår den apokalyptiska känsla som hans morgonstjärna framkallar.

– När boken kom ut i Norge hade det inte hänt någonting i Ryssland, det blev ingen uppmärksamhet kring det ryska –och så hände invasionen av Ukraina.

Vägrar bojkott

Hade Karl Ove Knausgård skrivit samma roman i dag hade det skett "i ett annat ljus". Nu har han i stället fått propåer om att medverka till en kulturell bojkott av Ryssland genom att dra tillbaka utgivningen av sina böcker på ryska. Den norske deckarkungen Jo Nesbø har meddelat att han gör just det. Knausgård vägrar. Han har ingen koll på vilka av hans titlar som redan finns översatta eller planeras bli det, men en bojkott skulle hursomhelst gå stick i stäv med det han tror på. Från arbetsrummet i London kommer ett knausgårdskt brandtal.

– Det är extremt viktigt att göra skillnad på stat och folk, skillnad mellan makt och kultur. Vi ser ett folk som nästan blir strypt informationsmässigt och kulturellt, som blir inlåst, ja helt inlåst, det är farligt för ett land såklart, men också farligt för världen, det är extremt viktigt att hålla öppet det som kan hållas öppet.

– Och litteratur skrives ju av folk, folk, folk. Det är helt utanför alla statliga parametrar, en roman är antitotalitär per definition.

Ryska tågtoaletter

För att inte hamna fel i vardagsdetaljer om rysk mat och förhållanden på tågtoaletter har han rådfrågat en kusin som arbetat som diplomat i både Ryssland och Ukraina. Knausgårds egen erfarenhet av Ryssland begränsar sig till en nio dagar lång reportageresa för New York Times 2018. Samtidigt har han berättat om hur den ryske författaren Ivan Turgenjevs novellsamling "En jägares dagbok" fick honom att skriva berättelsen om hur hans pappa söp ihjäl sig, vilket resulterade i den självutlämnande romansviten "Min kamp".

Ingivelsen till att skildra den ryska evolutionsbiologen Alevtina fick Karl Ove Knausgård i stället från en socialantropolog som skrivit om samtida ryska rörelser vilka ser åldrandet som en botbar sjukdom och som tror på evigt liv. Om "Morgonstjärnan" kretsade kring dödens mysterier är den nya romanen i stället upptagen med livets, enligt Knausgård som lagt in ett bibelcitat på försättsbladet.

TT: Genomgår du en religiös kris?

– Nej, nej. I mitt vanliga liv tänker jag aldrig på det här. Det är så mycket annat som pågår. Att skriva är mitt sätt att tänka på de här frågorna som jag är väldigt intresserad av.

Utan livsriktning

Romanen utspelas också i ett norskt 1980-tal där 20-åringen Syvert återvänder till föräldrahemmet efter muck, utan riktning i livet.

– Jag gjorde research, tittade på nyhetsinslag och sådant. Det var en så otrolig oskuld som fanns då, det var som att titta in i en annan värld. Det var nästan chockerande. Samtidigt, allt det vi lever i nu – Tjernobyl, Sovjets sönderfall och globalt miljöansvar – började då, men ingen visste vad det var.

Knausgård är redan halvvägs kommen i den tredje romanen vars manus ska lämnas in i maj. I den sammanför han de stora persongallerierna från de två första, ett nätverk som till största delen vävs i stunden och utan egentlig planering, berättar han.

En sak kan han dock avslöja, och det är att morgonstjärnan kommer att få allt större betydelse.

– Ja, man kommer att förstå mer av vad som egentligen händer. Nu är det ju ingen som vet någonting.