Skolbibliotekarien Cilla Dalén packar sin rullvagn med böcker och ställer sig i snålblåsten utanför Enbacksskolan i Stockholmsförorten Tensta. Inom kort sitter ett gäng flickor i ring på sittunderlag – de läser tidningar och bläddrar genom "Handbok för superhjältar". Tioåriga Najma synar vagnens olika titlar medan hon slår fast att hennes egen favorit är "Kompisboken" av Lin Hallberg.

– Det var Cilla som gjorde mig sugen på den. På baksidan av böcker brukar det stå lite om boken och hon läser där, det är så jag visste vad den handlade om, säger hon.

Utebiblioteket var något som Cilla Dalén uppfann under coronapandemin, men när hon märkte att eleverna gillade det fortsatte hon att bänka sig ute, två dagar i veckan.

– De yngre eleverna kommer skuttande och kollar på böckerna, några av dem sitter och läser tio minuter. Det blir ett väldigt opretentiöst sätt att möta böcker, det är bara glädje och nyfikenhet, säger hon.

"Ett träget arbete"

Att locka barn och unga att läsa handlar inte om trolleri, utan är ett träget arbete, framhåller Cilla Dalén, som fått en rad läsfrämjande priser, bland annat Svenska Akademiens bibliotekariepris 2022. I tider då ungas lästid och läsförmåga sjunker vet hon att ett bemannat skolbibliotek åtminstone gör att alla elever får möta litteratur i skolan.

– Det finns många lärare som jobbar jättefint med läsning men också de som glömmer bort fritidsläsningen, för lärare har ett väldigt stort uppdrag. Då kanske jag blir någon slags garant för att alla elever får lässtimulans på olika sätt, säger hon.

Det är fjärde året hon arbetar på Enbacksskolan, efter tio år på Hjulsta grundskola. De yngsta eleverna, från förskoleklass till årskurs 3, träffar hon varannan vecka i biblioteket och de äldre eleverna lite mer sällan. Hon håller bokprat, ger tips, och undervisar i bibliotekskunskap och internet för sammanlagt 400 elever. Med ett medieanslag på 200 kronor per elev och år kan hon också köpa in titlar som eleverna är nyfikna på.

I början mötte hon ett visst motstånd bland de äldre eleverna.

– När jag först hade bokprat på högstadiet bara tittade de på mig och tyckte att "den där tanten är inte klok, vad står hon och pratar om" och så var det ingen som lånade en bok. Det är inte så att alla elever läser nu men läsfrämjandet är accepterat bland högstadieeleverna och en hel del lånar böcker och läser. Det handlar om att ha tid, pengar och resurser att jobba med, säger hon.

Levande litteraturdiskussion

Nyligen surnade Cilla Dalén till när kulturministern Parisa Liljestrand argumenterade för en litteraturkanon i en DN-intervju, med orden: "Varför inte låta barn från Tensta och Täby ha en gemensam erfarenhetsbas?". Att understryka skillnaderna på skolorna i de socioekonomiskt mycket olika områdena bygger på fördomar om hur litteraturarbetet i exempelvis Tensta ser ut, tycker Cilla Dalén.

– Vi har fyra bibliotek med utbildade bibliotekarier på de fyra grundskolor som finns här och jag vet att det bedrivs kvalificerat litteraturarbete. Det är så slarvigt prat om skolor i förorten, säger hon.

Hon förstår inte heller poängen med att slå fast en kanon för alla. Visst ska alla barn få läsa Astrid Lindgren, anser Cilla Dalén, men något år kanske en serie av Lindgren går på tv – och då kanske man kan välja en annan bok av författaren. Det viktiga tycker hon i stället är en levande litteraturdiskussion bland lärare och bibliotekarier och att man använder en mångfald av olika, spännande texter.

– Nu är det som att allt med läsning och läsfrämjande är bra. Allt bejakas. Det är väl kul på sätt och vis men vi kanske ska diskutera lite mer ”varför väljer du att läsa allt det men inget av det där?”.

Läser "knepiga" texter

Cilla Dalén uppmuntrar elevernas läslust och egna val av böcker. Men texter som lärarna ska arbeta med tycker hon ska väljas med omsorg. På hennes förra skola läste de ofta böcker av Almapristagare – varav en del texter först upplevdes som svåra.

– Jag uppfattar det som att vi vuxna och eleverna blev trygga i rollen som några som klarar att läsa något "konstigt". Vi kastade oss över böcker som vi inte visste så mycket om och utforskade dem tillsammans och det blev väldigt lustfyllt. Det är inte så kul om man håller på med väldigt enkla texter och ska veta innan vad man vill klämma ur eleverna för ståndpunkter, säger hon.

Cilla Dalén har en arbetsplan som godkänts av skolledningen men framgången beror också på att hon hela tiden testar nya grepp. Nyligen placerade hon ut böcker på oväntade ställen i skolan – vilket fick högstadielever att utbrista "hörru, det var smart". Lärarna bär skyltar med vad de just nu läser och i området finns initiativet "Läsplogen" – där elever själva får agera läsfrämjare.

– Vissa saker gör man enträget år efter år och vissa saker prövar man. Nu har jag köpt en pin-maskin för att göra pins. Man ska få välja citat ur böcker, för det blir en annan sorts läsning, att man inte bara forsar igenom utan tänker på hur författarna uttrycker sig, säger Cilla Dalén.

Fotnot: Med tanke på barnens integritet presenteras de enbart med förnamn.