De fiktiva figurerna Diana och Charlie växte fram när Elias Ericson läste vid serieskolan i Malmö, under en 24 timmar lång serietecknarutmaning. Någonstans mellan kaffe, energidryck och kampen mot att somna blev de två tecknade tonåringarna till, och tog så småningom plats i seriestrippar.

– Jag mådde själv inte toppen under den tiden och det var väldigt skönt att ha fiktiva karaktärer att uttrycka sina egna känslor med. Sedan utvecklades de till egna karaktärer och inte bara uttryck för mina känslor, berättar Elias Ericson.

Det är stundvis en mörk tillvaro som målas upp i serieromanen, som utspelas i Stockholm 2012. Boken inleds med en innehållsvarning för missbruk, grafisk självskada, transfobi och rasism. De två vännerna är transpersoner, men med olika problem som tynger dem. Diana blir inte respekterad av vänner och familj, Charlie har problem med annan typ av psykisk ohälsa.

– Boken är en mörk skildring eftersom verkligheten kan vara mörk för unga hbtq-personer, det är ganska få som har en jättelycklig tonårstid, säger Elias Ericson.

"Kan ifrågasättas"

Men det är också en berättelse om stark vänskap med humoristiska inslag.

Elias Ericson var själv i Diana och Charlies ålder år 2012 – och ville skildra en tid när få hade koll på transfrågor.

– Mycket handlar om karaktärerna runtomkring som inte förstår huvudkaraktärerna. De är inte transfobiska för att de är onda utan för att de inte förstår. Jag ville skildra vad okunskap kan göra och hur det kan skada personer när deras omgivning är aktivt ignorant.

Han tror att unga transpersoner i dag blir bemötta på ett annat sätt än då, och konstaterar att mycket har hänt på mindre än tio år.

– Jag tror att de skulle mötas av mer kunskap i dag, men också av folk som kommer och ifrågasätter. Nu är det ett mer känt koncept som kan ifrågasättas, säger han.

"En skamfläck"

2012 var också det sista året som transpersoner fortfarande tvångssteriliserades. Att det dröjde till 2013 innan kravet avskaffades ser Elias Ericson som "en skamfläck i svensk hbtq-historia".

– Jag ville ha en kampdel i boken där karaktärerna går på en demonstration emot tvångssterilisering, att de får en stund av transkamp och kraft tillsammans, säger han.

Elias Ericson debuterade med serieromanen "Åror" 2013, och sedan dess upplever han att mycket har hänt i skildringen av transpersoner inom kulturen.

– Det är både fler och mer tredimensionella skildringar, de är karaktärer snarare än karikatyrer.

Han påpekar att "Diana och Charlie" inte är en bok som är till för att utbilda utomstående om hbtq-personer, utan att i stället att låta queera karaktärer vara mer än sin marginalisering.

– Jag ville att historien ska skildra komplexa karaktärer och känslor på ett trovärdigt och respektfullt sätt, säger han.