Nina Lykke har hela tiden trott att det ska gå åt helvete med författandet. Eftersom roman efter roman har gjort succé väntar hon bara på katastrofen – vilket har gjort henne allt mer frispråkig. I den nya boken "Vi är inte här för att ha roligt" tar hon sig an en vit manlig författare i 50-årsåldern, en så kallad kulturman.
– Han är den enda som alla kan ge sig på. Han är det nya offret, för nu står alla och skriker om sina sår – bortsett från den vita mannen, för ingen vill lyssna på honom, förklarar hon.
I Norge har kulturmannen som begrepp inte diskuterats nämnvärt i medierna, berättar Nina Lykke när hon besöker Stockholm. Men allt i romanen har hänt på riktigt, erkänner hon, vilket med tanke på en del skruvade scener kan tyckas förvånande.
– Verkligheten är skruvad, mycket mer än vad man kan skriva i en bok. Men jag tror inte att någon har känt igen sig hittills. Jag är inte ute efter en specifik person utan efter att skildra tidsandan, säger hon.
Förstår kulturmännen
Boken handlar om Knut, en frånskild 57-årig författare som aldrig har lyckats följa upp succén med "Den berömda boken" – och när han försöker skriva om en pakistansk homosexuell man för att lyfta blicken kallas det kulturell appropriering.
Han lever ensam och längtar tillbaka till sin exfru. Nina Lykke skriver återkommande om skilsmässor – i "Nej och åter nej" lämnar Jan sin fru för en 15 år yngre kollega men ångrar sig. Nina Lykke skilde sig själv ung, något som hon fortfarande kan känna sorg över. Men överlag brukar skilsmässor drabba männen hårdare, hävdar hon.
– Det borde vara männen som vill gifta sig, för det är de som får fördelar av att vara gifta, mer än kvinnorna, som blir helt utslitna av det!
Inte alla vita män känner sig på toppen av maktpyramiden, argumenterar Nina Lykke och summerar: män begår självmord oftare, dör tidigare och är mer deprimerade. Med svart humor sätter hon tänderna i deras ångest – men känner sig inte elak.
– Det är ju mig jag skriver om också, jag lever mig in i honom och tänker hur det är att vara man. Hur är det att ha en kuk, när den inte uppför sig? Det har jag alltid undrat.
Män vågar inte heller dryfta ångesten för att mista hår eller sin potens, eftersom det "inte anses manligt" – medan kvinnorna gärna ryter ifrån om att "vi måste prata mer om mens", säger Nina Lykke och skrattar rått. Sin humor har hon fått från föräldrarna och med sin pappa delar hon dessutom en irritation för allt från personer som lägger fötterna på sätet till cyklister som tar en vänstersväng vid rödljusen.
– Jag känner mig som en sur gammal man. Det är så mycket störande i offentligheten, säger hon och himlar med ögonen.
"Mer aggressiv sexualitet"
I boken hånar Nina Lykke allt från det förljugna kulturlivet till slafsigt klädda författare. Knut hängs också ut i en roman av en ung tjej som kallar honom för snuskgubbe och tafsare. Men Nina Lykke ger inte mycket för sådana böckers verklighetsanspråk.
– För att få verkligheten läslig måste du göra våld på den och vissa personer runt omkring dig, och kanske dig själv. Om jag skulle skriva allt jag tänkte skulle livet nog vara över. Vi kan till exempel tänka ganska skarpa saker om våra vänner, men om vi skriver det är vänskapen slut, säger hon och lägger till:
– Fast om någon på riktigt hade skrivit allt de tyckte skulle jag ha sagt, hatten av!
Snart inser Knut också att det är omöjligt att försvara sig mot "verklighetsförfattaren" – trots att han har en helt annan upplevelse av situationen. Nina Lykke tror att problemet är att mannen har en "grundläggande annorlunda" sexualitet än kvinnor.
– Den är mer aggressiv och enögd. När de först vill något är begäret så starkt, de är inne i en "kukdimma" och då blir det lätt för dem att bortse från att kvinnan kanske inte är helt med på noterna, argumenterar hon.
Att bägge könen är "lika kåta" är enligt Nina Lykke en myt som odlades under den sexuella revolutionen, och som männen gärna vill tro på för att få ligga mer.
– Män tror att kvinnor är mäktigare än vi är för att vi kan bestämma när det ska knullas, de tror att vi är drottningar som kan välja och vraka. De ser inte hur rädda vi kan vara när de kommer och tar en på rumpan, säger hon.
Syna kulturkvinnor
Men å andra sidan gestaltar Nina Lykke också mannens omöjliga situation: om han inte får erektion hånas han men att få det vid ett olämpligt tillfälle är också fel. Och den som stämplas som snuskgubbe blir närmast rättslös, framhåller hon.
– Ju mer du försvarar dig desto mer trasslar du in dig. Den situationen måste vi vara uppmärksamma på, för folk har varit så rädda för att stå på fel sida av historien och att beskydda någon som begår övergrepp att de i stället inte skyddar någon alls.
Nina Lykke tror att metoo var nödvändigt för att riva ner gamla makthierarkier. Men hon anser också att rörelsen i värsta fall har lett till groteska straff och rena hämndaktioner. Nu tycker hon det är dags för "kulturkvinnorna" att granskas.
– Vi säger ofta till kulturmannen ”fy, elak”, men Mick Jagger kan inte gå utanför huset utan att det står 14 kvinnor där. Bara du får barn med honom behöver du inte göra så mycket mer i livet. Det där behöver vi också prata om.
