Louise Glücks lyrik beskriv som läsbar, kristallklar och skenbart enkel att förstå. Formmässigt försöker hon hela tiden skriva något annat jämfört med vad hon gjort tidigare.
– Så fort som jag kan placera och beskriva mig själv vill jag genast göra det motsatta, säger hon själv till den amerikanska tidskriften Washington Square Review.
Louise Glück föddes i New York. Hennes far, son till ungerska immigranter, var en framgångsrik affärsman som var med och uppfann X-Acto-kniven, ett slags skalpell. Modern var hemmafru.
Under tonåren drabbades Louise Glück av anorexia, något som hon skriver om i den självbiografiska essän "Education of the poet".
Efter debuten 1968 dröjde nästa diktsamling fram till 1975 och även därefter har hennes nu tolv diktsamlingar publicerats med långa pauser.
Föräldrarnas relation
I diktsamlingen "Ararat", på svenska i fjol, skildrar hon två föräldrars relation med, framhåller Svenska Akademien, "nästan brutalt öppenhjärtiga bilder ur familjelivet".
"Ett sorgens familjeepos. Dikter att läsa när du vantrivs i normaliteten" skriver Felicia Mulinari i sin recension i Sydsvenskan om diktsamlingen som beskrivs som Glücks mest personliga, men också den sorgligaste i amerikansk poesi under 1900-talet. Titeln syftar på det judiska berget Ararat som blir de överlevandes hem efter syndafloden, den stora katastrofen. Med den boken upptäckte hon hur hon kunde använda vardagsspråket i poesin.
– Hennes poesi är oerhört direkt, stenhård och rör sig samtidigt i flera lager genom psykoanalys, genom de grekiska myterna. Det är en poesi att verkligen bli förälskad i, säger hennes svenske förläggare Per Bergström på Rámus förlag som på bara tre år givit ut de tre av hennes diktsamlingar som finns på svenska.
Den fjärde, "Meadowlands" – berättelsen om en skilsmässa genom "Odyssén" – kommer redan före jul och just nu går hennes dikter att höra i "Dagens dikt" i P1. Redan i våras var hon på väg till Sverige för att ta emot Tranströmerpriset, en resa som blev uppskjuten på grund av corona.
Talande blommor
I augusti i år kom "Vild iris" på svenska. Boken som publicerades i USA 1992 gav Louise Glück Pulitzerpriset och det stora genombrottet som poet. I den ger hon trädgårdens blommor egna röster, de talar om glädje över våren men också om att jorden kallar dem tillbaka till mörkret.
Om döden handlar även "Averno", den första av hennes diktsamlingar som översattes till svenska. Där kliver hon ner i underjorden med hjälp av den grekiska myten om Persefone, flickan som rövas bort och sedan slits mellan sin mor och sin älskare. Hunger, ätande och sexualitet är återkommande teman, konstaterar översättaren Jonas Brun.
– Hon skriver komplext, men ändå väldigt rakt. Hon är otroligt osentimental, men kan samtidigt se skönhet i världen. Hon kan få en ny vinkel på saker och ting, särskilt på gamla myter som hon har arbetat mycket med i sina böcker, men också på relationer. Man kan säga att hon har en särskild ton och blick.