Astrid Lindgren-julen
Om Bullerbyjulen är den mest stilbildande av Astrid Lindgrens många jular är “Det stora tabberaset i Katthult” den mest minnesvärda. Före jul har Emil lämnat en korg med sylta, skinka, palt och korv till hjonen i fattighuset. När han får veta att Kommandoran ensam ätit precis allt – och snusat Stolle-Jockes snus – ställer Emil till med det stora tabberaset (superkalaset) i Katthult. Föräldrarna är bortresta på julkalas och nu går all julmat till fattighjonen. Faten töms och dagen därpå ska de ha gäster. Är det ett hyss eller inte? funderar Ida.
I så fall ett som rör Guds änglar till tårar.
Norénjulen
Ett ångestladdat firande i den dysfunktionella familjens innersta krets. Barnen är vuxna och spritdränkta gräl, skuld och skam punkterar trevligheterna. För egen del älskade Lars Norén julen, och trots att hans borgerliga familjedramer inte är några julpjäser förknippas "Norénjulen" med återkommande teman i hans dramatik, konstaterar Institutet för språk och folkminnen. Språkvårdare Gabriella Sandström spårar den första användningen av “Norénjul” till en artikel i Dagens Nyheter 1996: “I Sverige är ‘Norénjul’ långt värre än Hades dödsrike. Och roligare”.
Den ekdahlska julen
Ingen jul är så storslagen som den hos familjen Ekdahl. De inledande julscenerna i "Fanny och Alexander" upptar en liten del av filmen, som ändå betraktas som en julfilm, eller en ”sataniskt välbakad jultårta” enligt filmkritikern Jurgen Schildt.
Tjänstefolk sitter till bords med herrskap och slängdansen går genom sekelskiftsvåningarnas våning. Farmor tar en smyghutt med Isak, farbror Carl brakpruttar för roade barn. I filmens själva final knyts julfirandet dessutom ihop med den minst lika överdådiga dopfesten: Restaurangdirektören Gustav Adolf (Jarl Kulle) håller upp sin nyfödda dotter i en känslostark hyllning av den lilla världens mirakel. Passa på att njuta medan det går!
Muminjulen
"Något hemskt har hänt... och de kallar det jul". Tove Janson beskriver Muminjulen i novellen "Granen" från novellsamlingen "Det osynliga barnet". Normalt firar Mumintrollen inte jul, eftersom de ligger i vinterdvala då. Men just denna vinter väcks de ur vintersömnen av en hemul och inser att julen står för dörren. Och julen verkar vara en ruskig figur, eftersom han får alla att stressa så mycket. Ingen hjälper dem att förstå vad som ska göras. Men mitt i stressen och ängslan kommer det lilla knyttet, och de förstår rent instinktivt vad det viktiga med julen är: att dela med sig av det man har och att vara tillsammans.
Beskowjulen
Nationalromantik, svunna tider och saga — Elsa Beskow beskriver kavata barn på äventyr. ”Petter och Lotta firar jul” handlar om två föräldralösa barn som har tagits om hand av de tre tanterna Grön, Brun och Gredelin. Och när julen står för dörren förstår barnen inte allt stök: ”För de hade inte reda på att det fanns något som hette julklappar”. De får höra att julbocken lämnar klapparna och att bocken egentligen är en prins som bor i skogen. Alltså hittar Petter och Lotta en mjölkbonde och kolare som de tror är julbocken och lämnar sina egentillverkade julklappar till honom — utan att fundera särskilt mycket på vad de själva ska få. Med dagens glasögon finns konstigheter både om genus och ”vilda folkslag” — men boken är samtidigt en fin referenspunkt till dagens jular.
Röde Orm-julen
Julfirandet i Jylland hos Harald Blåtand är överflödets jul. Frans G Bengtsson beskriver vikingarnas frossa vid det storslaget uppdukade fornnordiska julbordet — när julfläsket bärs in drar deltagarna efter andan av glädje. Bland annat bjuds det på 48 välgödda ollonsvin, varm öl och blodkorv. Men det blir inte bara en orgie i mat, utan också i både slagsmål och skrönor. Jul extra allt helt enkelt.
Pettsonjulen
När Sven Nordqvists trulige gubbe Pettson ska ordna den bästa tänkbara julen till sin lilla katt Findus går allt fel. Han bryter foten och kan varken hugga gran, baka pepparkakor, skura köksgolvet eller handla julmat. Misär. Och trots att grannarna erbjuder sin hjälp tackar Pettson tjurskalligt nej, till Findus förtret. De får äta morötter, har inte ens mjölk till gröten på julafton och gör julgransprydnader av veckotidningar. Ända tills grannarna kommer i alla fall, med fyllda korgar, och lär Pettson att ta emot hjälp. Tillsammans fyller de den lilla stugan med dopp i grytan, prat och ett ännu festligare julbord än vanligt.
Dockhemsjulen
I Henrik Ibsens drama “Ett dockhem” skildras den förljugna julen i ett dito äktenskap. När pjäsen börjar på julafton verkar allt så bra: maken Thorvald har just blivit befordrad, de tre barnen ter sig lyckade och fru Nora är en kvittrande sångfågel. Men idyllen rämnar, Nora bestämmer sig för att lämna hemmet och den begränsande kvinnoroll som hon ditintills tvingats spela.
Precis som i Lars Molins tv-film "Den tatuerade änkan" blir julen en inramning som förstärker pjäsens huvudtema.
