Oksana Zabuzjko, Victoria Belim och Andrej Kurkov – det är några av de ukrainska författare som i höst ges ut på svenska. Kriget har fått de europeiska förlagen att leta efter böcker att översätta. Norstedts upptäckte till exempel Zabusjkos "Fältstudier i ukrainskt sex" i sin backlist – äldre utgivna böcker – och till hösten ges den ut igen.

– När kriget började blir det en naturlig följd att vi funderar över vad vi har av ukrainsk litteratur, men även rysk. Hela området aktualiseras. Författare är viktiga röster i offentligheten, så det blir en konsekvens, säger Norstedts litterära chef Håkan Bravinger, som understryker att det också är ett sätt att stötta författarna.

Att det finns så lite översatt gäller visserligen hela regionen – vissa böcker är svåra att ta till sig utan kunskap om den politiska kontexten, framhåller Bravinger. Men det är extra svårt att hitta ukrainska översättare, eftersom en hel del av landets litteratur har hittat ut i världen via det ryska språket.

– Nu känns inte det så kul för en ukrainsk författare att bli översatt från ryska. Det är lite bekymmersamt.

Imperativ att överleva

Ukrainsk litteratur har länge varit okänd för de flesta läsare i väst. Det menar litteraturvetaren Uilleam Blacker, vid avdelningen för slaviska studier, på University College London. I början av sina studier hade han själv inte förstått skillnaderna mellan kulturerna, religionerna och språken i regionen och slogs av dess mångfald.

– Det som gör den moderna ukrainska litteraturen särskilt intressant är att den utvecklades i så många olika områden – i det ryska imperiet, i det Habsburgska imperiet –utifrån olika förutsättningar. Det är som ett experiment: vad händer med den nationella litteraturen under så olika förhållanden, med olika grader av förtryck?

Bakgrunden till den nuvarande situationen i landet är lång och komplicerad, men i det kommunistiska samväldet underordnades nationaliteter, landsgränser, nationella traditioner och olika språk den gemensamma ideologin – vars språk var ryskan. Kampen för överlevnad och för den egna existensen är därför ett viktigt tema i ukrainsk litteratur, som länge har präglats av förtryck, enligt Blacker.

– Det fanns inte en egen stat förrän 1991, och genom historien har ukrainsk litteratur mött en situation där det ryska imperiet förnekade dess existens, förbjöd litteratur, teatrar och översättningar till ukrainska. När man läser olika ukrainska verk är imperativet att överleva och att bibehålla en identitet starkt.

Skippar ryskan

Trots det allvarliga temat framhåller Uilleam Blacker att en framträdande sida av ukrainsk litteratur också är dess humor. Det märks till exempel i ett av landets portalverk, en travesti av Vergilius "Aeneiden", som skrevs av Ivan Kotljarevskyj 1798.

– Den är som ett utdraget skämt, där de klassiska hjältarna har bytts ut mot kosacker som åker på äventyr, alltid äter och dricker och hamnar i trubbel. Det är inte politiskt subversivt, men det han gjorde var att säga att "med det språk som i Ryssland stämplas som bondespråk, kan jag skriva ett sofistikerat litterärt verk", säger Uilleam Blacker.

Språkfrågan präglar också ukrainsk litteratur – landet har i stort sett varit tvåspråkigt. Men vissa av författarna ser sig själva som ryska, som Bulgakov, medan Gogol skrev på ryska men beskrev en ukrainsk identitet, förklarar Blacker.

Nyligen lade Ukraina fram ett förslag om att förbjuda rysk litteratur. Många författare har också bytt inställning sedan ockupationen 2014, då flera ryskspråkiga författare från Donetsk tvingades att flytta till Kiev. Där blev de centrala i det litterära livet.

– För att de kommer från den regionen blir de talespersoner och ganska viktiga offentliga personer. Som Olena Stiazjkina, som har skrivit på ryska förut och vann ryska priser, men nu har blivit en del av det ukrainska kulturlivet, och skriver på ukrainska.

Ny krigslitteratur

Efter Rysslands ockupation av Krim 2014 har också en helt ny genre brutit fram i Ukraina – hundratals krigsböcker har getts ut. De handlar om människors vardagliga erfarenheter av att leva med kriget och ockupationen snarare än om politiska konflikter mellan Ukraina och Ryssland. Många skriver om förlusten av ett hem, om gråzonerna under ockupationen och om kvinnors erfarenheter av kriget – som Natalia Vorozjbit, eller skildrar upplevelser vid fronten, som Artem Tjech.

Kvaliteten varierar, enligt Blacker, men de blir ändå lästa av en bred publik i Ukraina. Där har litteraturen över huvud taget verkat i motvind sedan självständigheten, eftersom det inte har funnits en litterär infrastruktur. Marknaden har länge dominerats av ryska böcker.

– Men de senaste tio åren har det förändrats snabbt, säger Uilleam Blacker.

Traditionellt är det främst klassikerna som har sålt. Men nu efterfrågas nya röster om kriget. Dock understryker Uilleam Blacker att ukrainsk litteratur är mer än krig.

– Samtidigt kan du inte prata om modern ukrainsk litteratur utan att prata om kriget. Det har gjort författarna obekväma, och de ifrågasätter nu vad de gör och hur de gör det. Men jag tycker att de är vuxna utmaningen.