Det har gått ett par år sedan Malin Lindroth förde fram Nuckans perspektiv. Efter att själv ha levt utan fast relation i 30 år ville hon tvätta skammen ur begreppet. 2018 pekade hon ut erfarenheten kring ofrivillig ensamhet, men i den nya boken "Nuckans hjärtespalt" var det dags att "sätta nuckans blick i arbete".

– Det kändes viktigt eftersom jag i första boken pratar mycket om Nuckan som en position men utan att egentligen praktisera den, säger Malin Lindroth.

Rådgivaren i en hjärtespalt är enligt henne varken professionell terapeut eller psykolog utan snarare en autodidakt, gärna en äldre kvinna. Här har Nuckan valt ut ett antal frågeställningar ur europeiska hjärtespalter. Ingen efterfrågar visserligen hennes kärleksråd – men Malin Lindroth tänker att de ändå behövs.

– För att historien om tvåsam romantik är så oerhört ingrodd i vår kultur. Vi pratar hela tiden om kärlek men det är bara variationer på samma historia som upprepas. Så jag tänker att Nuckan kan luckra upp den berättelsen och göra plats för andra historier.

Orimligt kärlekskrav

Men när Nuckan svarar på hjärtefrågor konfronteras hon också med sin egen idé om kärlek. Hon har inte slutat drömma om en relation, hon har bara misslyckats med att hitta någon, konstaterar Malin Lindroth krasst. Det finns alltså en längtan kvar – men Nuckan ifrågasätter drömmen om att kärleken ska bära en genom livet.

– Jag tänker att det nästan hos alla människor finns ett orimligt kärlekskrav och Nuckan föreställer sig att det finns en tvåsamhet som handlar om att hantera den orimliga drömmen.

Den senaste tidens böcker om tindervärldens eviga jakt gestaltar hur plågsam historien om den perfekta kärleken kan vara, tycker Malin Lindroth. Nuckan citerar istället filosofen Alain de Bottons tes att ingen egentligen är perfekt för någon annan. Och att det vi kallar kärlek oftast bara är början på kärlek.

– Det frigör en från den hopplösa jakten på den rätta som jag tänker är destruktiv oavsett hur ensam eller tvåsam man är. Jag tror inte att den historien gör någon gott.

En fråga som skulle kunna ställas i en hjärtespalt, som Malin Lindroth själv undrar över är: men hur skiljer man då historien om kärlek från kärleken?

– Det skulle jag vilja veta mer om.

Förknippad med Nuckan

Nuckan är dock ingen vanlig rådgivare – hennes eget perspektiv tar ofta över. I första boken kunde hon vara vem som helst men här är hon något av en outsider, som vänt staden ryggen. Malin Lindroth skrev delar av boken i ett hus i skogen men vinnlade sig denna gång om att göra Nuckan fiktiv. Det gjorde henne själv friare.

– Sedan är det ett sätt att hantera en sorts läsning av Nuckan där jag blev väldigt förknippad med Nuckgestalten. Jag använder mig själv genom att ta exempel från mitt liv men tänkte inte att det handlade om mig på det sättet, säger Malin Lindroth.

En gång tidigare har hon också använt sig av Nuckans blick – i den debatt om åldrande och skönhet som nyligen initierades av Ann Heberlein, Åsa Linderborg och Amelia Adamo. Malin Lindroth tycker inte att debatten är onödig, tvärtom, men är inte intresserad av att prata om Nuckan som ful eller snygg.

– Man kan känna "ska vi hålla på med detta nu igen? – föreställningen om att kvinnors liv handlar om att gå från osynlighet till synlighet och tillbaka in i osynlighet. Vad jag reagerade på var att det hölls fram som något som var förbjudet att prata om. I min värld är det något som det pratas om hela tiden.