På ytan har Bryan Washingtons författarkarriär gått i raketfart.

För två år sedan gjorde han litterär debut med "Lot", en novellsamling som den förre presidenten Barack Obama kvickt utsåg till en av sina favoritböcker under 2019. Ett år senare kom romanen "Memorial", som nu har översatts till svenska och framgent ska bli tv-serie.

– Men skenet bedrar lite grand, det är bara utgivningarna som råkade komma tätt. "Lot" tog tre år att skriva och "Memorial" nästan lika länge – och nästa bok kommer förmodligen att ta ännu längre tid, säger han med en suck på telefon från hemstaden Houston.

Vill förstå huvudpersonerna

Arbetsprocessen är tidsödande, konstaterar han. Innan Bryan Washington börjar skriva på riktigt vill han tränga in i sina huvudpersoners inre liv och förstå deras känslor. Upplevelsen måste vara så autentisk och emotionellt äkta som möjligt för att han ska kunna slutföra arbetet.

– Det är också så lätt när man skriver en berättelse om queera personer att storyn helt och hållet kretsar kring ett trauma som ska belysas och övervinnas. Men i verkligheten kan du uppleva stora svårigheter och komiska händelser på en och samma gång, konstaterar han.

Kärleksparet Benson och Mike i "Memorial" lever tillsammans i Houston, i en relation som böljar fram och tillbaka mellan vardaglig tristess och hårdhänta knull – ett slags desperata och ordlösa försök att nå fram till varandra. Kanske är det snart över mellan dem.

Allt ställs på sin spets när Mikes frånskilda japanska mamma dyker upp för att bo hemma hos dem, samtidigt som Mike aviserar att han ska resa till Osaka för att ta hand om sin döende pappa.

Är hiv-positiv

I berättelsen framgår det att Benson är hiv-positiv, men Bryan Washington har medvetet valt att inte lägga någon särskild tonvikt vid detta faktum.

– Sjukdomen påverkar sannerligen hans liv, men inte mer än den relation han befinner sig i, hans familjeförhållanden eller de livsval han är tvungen att fatta. Det är en del av helheten, inte hela hans person, säger han.

Att Benson är en svart förskollärare och Mike en japansk-amerikansk kock som jobbar på ett mexikanskt kafé kan i vissa delar av USA ses som en ovanlig – ja, till och med exotisk – konstellation, menar Bryan Washington. Men inte i Houston.

– Det är en av de mest diversifierade platserna i Staterna vilket är en av de saker som attraherar mig med staden, både som person och som författare.

"Finns värme i Osaka"

Valet av Houston som spelplats för berättelsen är inte svårt att förstå, men varför Osaka? Bryan Washington berättar att han har vänner som bor i den japanska staden och har haft förmånen att "bara hänga runt" där i långa perioder.

– För tre år sedan började jag inse att det finns en värme i Osaka som jag tidigare bara har känt i Houston. Båda städerna ligger nära vattnet, i båda samsas en mängd olika kulturer och invånarna är väldigt stolta över var de kommer ifrån.

Kärleken till detaljer visar sig också i skildringen av den mat som lagas i boken. Benson, Mike och Mikes mamma Mitsuko har olika förhållningssätt till mat – men använder den ofta som ett subtilt sätt att visa kärlek och omtanke. Och finns en maträtt med i boken kan man lita på att Bryan Washington har närstuderat receptet.

– Varje rätt som är med i boken har jag lagat åtminstone två gånger. Det var viktigt för mig på en strukturell nivå för att kunna svara på frågor som "kan någon som är nybörjare på matlagning hålla i gång en konversation med någon medan de lagar mat"?

Vill vara förebild

Bryan Washington upplever att litteraturen har vidgats på senare år, att författarförebilderna med hbtq-bakgrund är fler, med Jacqueline Woodson, Ocean Vuong och Samantha Irby som några exempel. Men känner han, som svart och gay, någonsin ett ansvar för att representera de grupperna?

– När jag skrev "Memorial" hade jag inga litterära förebilder till historien om ett etniskt blandat par som försöker hantera sin relation och relationen till familj och vänner utan den konstanta skuggan av ett trauma, svarar Bryan Washington.

– Om jag har något ansvar så handlar det om att göra det bästa av min förmåga så att jag kan fungera som förebild för den som vill skriva sådant som inte är förstasidesstoff, som inte är lukrativt, som inte är "populärt" – den som vill göra sin egen grej.