Under onsdagen hölls ett seminarium i riksdagen om risker och möjligheter med en kulturkanon – en gemensam kulturell referensram – och kulturminister Parisa Liljestrand (M) såg det som "oerhört givande".

– Jag måste säga att jag har blivit ännu mer stärkt i min tro på att en kanon kan bidra till något i vårt samhälle i dag, att den kan fungera som en enande kraft och möjliggöra för människor att göra bildningsresor och att i högre utsträckning förstå vårt samhälle i dag – var vi är och varför, sade hon efteråt till TT.

Vilka risker ser då Parisa Liljestrand? En åsikt som återkom flera gånger under seminariet var att en kanon måste få utvecklas och levandegöras under tid. Det var också något som Bertel Haarder – tidigare kultur- och kyrkominister i Danmark – sade att man borde ha arbetat mer med där, berättar hon.

– Det är en sådan sak som jag bär med mig som blir en utmaning.

Hon ser flera användningsområden för en kulturkanon men är inte säker på att man måste slå fast vilka de områdena är. I höst ska Liljestrand och hennes medarbetare börja utforma ramverket och välja experter till kommittéerna som ska göra jobbet.

– Vi har varit tydliga med att i det här fallet ska politiken hålla sig extremt långt från innehållet, vi brukar prata om armlängds avstånd, jag skulle vilja säga att i det här fallet handlar det om flera armlängders avstånd.