"Kvinnan på tåget" sålde i elva miljoner exemplar och blev också en framgångsrik (om än kritiserad) film i USA. Men efter framgångarna följde ett kritikerbakslag, konstaterar Paula Hawkins.
– Det är klart att jag är nervös nu. Bok nummer två sålde bra, men blev ganska kritiserad. Så nu är jag väldigt nyfiken på hur den här ska tas emot, säger hon i ett Zoom-samtal med TT.
I ”Ur förtärande eld” hittas en ung man mördad på en husbåt som ligger i en av Londons kanaler. Polisens utredning centreras kring tre kvinnor med olika kopplingar till den mördade mannen. Överraskande vändningar i storyn förekommer.
Blir själv överraskad
– Det är svårt med vändningar, de måste kännas naturliga, de får inte finnas där som självändamål, säger Paula Hawkins och fortsätter:
– Det måste finnas en grund för dem, och ibland kan jag själv bli överraskad. Jag tänker ”men jag skulle ju kunna göra så här”, och så gör jag det, men måste då också gå tillbaka i det jag redan skrivit och se till att det känns helt rätt.
Hon fick idén till boken under promenader längs den kanal där handlingen utspelas.
– Det finns båtar som ser ut som lyxiga hem, det finns båtar som ser helt förfallna ut. Och jag tänkte att det skulle ju kunna finnas vad som helst i dem, till exempel ett lik. Och så fick jag idén till den här unga flickan Laura, som saknar impulskontroll och är mycket sårbar och jag kände att det var en karaktär jag skulle kunna göra någonting med.
Inte nöjd med filmen
Det tog lång tid att skriva boken, konstaterar hon. Det var raka motsatsen till arbetet med "Kvinnan på tåget" där Paula Hawkins hade premissen klar från första början. -
– När jag sen var klar med ”Ur förtärande eld” tog det evigheter att redigera den. Slutversionen är mycket olik det första utkastet.
Det märks att hon inte är helt nöjd med filmversionen av ”Kvinnan på tåget”, inte minst beroende på att man hade flyttat handlingen från ett inte speciellt burget kvarter utanför London till ett tjusigt villaområde utanför New York.
– Men den var vacker och det var bra skådespelare. Jag får väl se det som deras tolkning. Kanske gör någon en dag en version av den här i England.
"Tycker om mörka böcker"
Hon menar att ”Ur förtärande eld” skulle kunna bli en bra tv-serie, men inte en biofilm, eftersom handlingen är mer komplex än den i ”Kvinnan på tåget”. Nu tänker hon börja skriva sin fjärde roman, men vill inte berätta något om den ännu – mer än att den kommer att vara mörk.
– Jag tycker om att läsa mörka böcker. Det behöver inte vara en massa blod, men det ska vara trauma, och det ska berätta om vad det gör med dig. Det tycker jag om.