Han är 23 år när han anländer till Hamburg senhösten 1946, drygt ett år efter andra världskrigets slut. Utsänd av Expressen ska Stig Dagerman i en serie reportage beskriva det han ser omkring sig och människorna han möter i det svårt sargade Tyskland. Han reser i de amerikanska och brittiska ockupationszonerna, vistas i städer som Berlin, München, Frankfurt och Düsseldorf.
– Det var ett sönderslaget och fattigt Tyskland, där det rådde brist på väldigt mycket, säger Johan Östling, historiker vid Lunds universitet, inriktad på det moderna Europa och i synnerhet Sverige och Tyskland.
Journalisten Dagerman, fostrad i syndikalistisk anda, fångar röster. Författaren Dagerman, som året innan debuterat med romanen "Ormen", samlar intryck. Tolv reportage publiceras och ges ut i bokform i maj 1947 med titeln "Tysk höst".
Gav en motbild
I sin doktorsavhandling "Nazismens sensmoral – svenska erfarenheter i andra världskrigets efterdyning", skriver Johan Östling om hur "Tysk höst" blev en motbild till stora delar av den gängse Tysklandsrapporteringen under de första efterkrigsåren.
Den tyska skuldfrågan var lika politiskt laddad som komplex. Före Dagerman hade journalister och författare som Barbro Alving (Bang), Victor Vinde och Erik Asklund gett svenska läsare Tysklandsskildringar, som enligt Johan Östling gav en mer förenklad syn på omständigheterna.
– De var mer intresserade av att avtäcka den tyska självömkan – känslan som fanns bland tyskarna att inte vilja befatta sig med skuldfrågan.
Stig Dagermans ingång är en annan.
– Han intresserar sig för hur tyska individer, människor av kött och blod, upplever detta – och där fanns det både skurkar och hjältar, men ofta människor mittemellan de här ytterligheterna.
Försökte skriva en uppföljare
"Tysk höst" räknas i dag som en klassiker i reportagegenren, men kan lika väl läsas som en historisk roman.
1948 reser Stig Dagerman till Frankrike för att skriva en uppföljare, men drabbas av skrivkramp. Sex år senare avslutar han sitt liv.
– Under den andra hälften av 1940-talet ger han ut ett antal böcker som platsar i den svenska litteraturhistorien, och till dem hör "Tysk höst". Men någon "Fransk vår" blev det aldrig.