När barnpsykologen Reyhaneh Ahangaran jobbade inom barnpsykiatrin förklarade hon åtskilliga gånger för barn och ungdomar hur oro och ångest fungerade. I brist på fungerade texter för sina unga klienter började hon skriva ihop ett eget material vilket så småningom resulterade i boken "Allt som händer inuti", som hon skrev med direkt tilltal till mellanstadiebarn.
Den här gången vänder hon sig till de ännu yngre. I den nya "Känsloboken" riktar hon sig till lågstadiebarn och de vuxna som de har kring sig, helt enkelt eftersom även den boken saknades. Men hon är också styrkt av en rapport från Folkhälsomyndigheten som visar att de barn som kan formulera sig kring känslor också blir hjälpta av det.
– Ett barn som kan sätta ord på vad det känner och tänker, som vet vem det kan vända sig till och som kan förklara vad som pågår, mår också bättre. Det blir lättare att få hjälp att förstå sig själv. Då kommer det inte bara ut som att man blir arg och vill slåss.
Nya historier på köpet
Även den nya boken är framför allt skriven till barnen. Men för att förlösa berättelser och kommunikation från båda håll uppmuntrar Reyhaneh Ahangaran barn och vuxna att läsa tillsammans.
– Efter den förra boken fick jag höra hur barnen började berätta sidohistorier. Det kom plötsligt fram saker som att "jag var jätteledsen i skolan förra veckan", läsningen fick barn att berätta sådant som de inte sagt annars.
"Känsloboken" rymmer både förklaringar och tips. Oroskänslor kan man till exempel materialisera och tänka sig som ett monster och därmed skilja dem från det egna jaget, till och med göra ner dem med argument, beroende på vilken typ av oro det handlar om.
De som oroar sig för coronasmitta i skolorna ger Reyhaneh Ahangaran i stället rådet att söka fakta om hur många barn och unga som verkligen haft covid-19.
– Sedan finns det ju en annan typ av oro som jag skrev om i den förra boken – oro för sådant som är farligt på riktigt. Det går inte att föreställa sig ett orosmonster om man har en dödlig sjukdom till exempel. Då handlar det inte om att bli av med oro utan om att lära sig att hantera den.
Ingen lektion
Men när och hur ska man då läsa? Viktigast är att läsningen inte blir en lektion av typen "nu ska vi tala om känslor", framhåller Reyhaneh Ahangaran. Då är det bättre med ett försiktigare tilltal: "Du, ska vi kolla lite i den här boken?".
– Jag tänker att man får känna sig fram. Många föräldrar säger ju att det är när man lagt sig och det blivit tyst runtomkring som barnen berättar vad som har hänt. Då kan det ju vara idé att läsa något kapitel. Men jag rekommenderar absolut att läsa vanlig skönlitteratur när man lagt sig för att somna med något roligt på näthinnan.
– Och alla kapitel inte jobbiga. Jag ville att det här skulle vara en bok som alla kan känna igen sig i.