Hos de stora förlagen ligger champagnen på kylning när det vankas tillkännagivande av litteraturpristagare. I Henrik Celanders kylskåp fanns det bara en flaska god fransk cider när Svenska Akademien meddelade att priset i år går till Abdulrazak Gurnah.
– Det kom som en total överraskning. Champagnen var det Theresa Bener från bokhandeln Bokvärlden som hade med sig när hon kom hit för att hämta restupplagorna av Gurnahs böcker. Jag hade väl 100 av varje, säger Henrik Celander.
Men kanske är det småförlagen som bör ha bubbel på kylning. De senaste åren har åtta av elva Nobelpristagare legat på små förlag, eller så har de, som i fallet med Olga Tokarczuk, introducerats och förvaltats i Sverige av ett litet förlag innan de har blivit upplockade av ett stort. Mikael Nydahl, vars mikroförlag Ariel i många år gav ut Tokarczuks böcker i Sverige, menar att småförlagen bör inskaffa varsin vinkyl.
– Det är ingen slump att det ser ut som det gör. Jag vill inte låta moraliserande, men de stora förlagen tar mindre och mindre ansvar för att introducera utländsk litteratur i Sverige, och i längden mindre ansvar för den översatta litteraturens ställning i landet. Samtidigt pågår en professionalisering av Sveriges småförlag, säger han.
Stor kompetens
Vilka är då de små förlagen? De är ganska många, har stor kompetens, är utspridda vad gäller språkområden, har sinne för vad som är intressant att plocka upp – och utan dem skulle Sverige ha fått plocka fram skämskudden år efter år i oktober. Förra året var det Rámus förlag som fick fira när Nobelpriset gick till Louise Glück. Men Per Bergström och Thomas Alm blev inte lika förvånade som Henrik Celander.
– Jag är övertygad om att vi kommer att ha fler pristagare på vårt förlag. Det är så här det ser ut i Sverige. Utländska kvalitetsförfattare har hamnat hos en undervegetation av förlag. Jag ser egentligen inget problem med det, så länge inte de stora förlagen ger upp det fältet helt och hållet, säger Per Bergström.
Mängden översatt litteratur på den svenska bokmarknaden är i princip konstant, fortsätter Per Bergström. Det som har hänt är att nordisk och anglosaxisk litteratur tuggar i sig en allt större del av kakan. Samtidigt har kultursidorna ett stort fokus på svensk litteratur – och på den översatta litteratur som kommer ut på de stora förlagen.
– Recensioner säljer inte böcker, men det är viktigt att man skriver om författarna, att deras böcker kommer i omlopp, hamnar i skolor och bokcirklar, säger Per Bergström.
Mikael Nydahl håller med sin kollega om att mottagandet av utländsk litteratur inte fungerar som den ska i Sverige, och att det först och främst drabbar de små förlagen.
– Olga Tokarzcuk hade byggt upp en svensk läsekrets när hon fick Nobelpriset. Men under de 20 år som vi jobbade med hennes författarskap skrev inte en stor tidning som Dagens Nyheter om en enda av hennes böcker, säger han.
Inga stora planer
Hos Henrik Celander har ett slags lugn infunnit sig. Hemsidan har han stängt ner; det blev för många beställningar. Hans fru Lena som skålade i cider med honom efter Nobelpristillkännagivandet har gått tillbaka till sitt vanliga jobb vid universitetet i Malmö. Han försöker bringa ordning efter stormen, men det tar tid.
Då och då går han ned i källaren för att se efter om där trots allt inte står någon bortglömd låda med böcker av pristagaren.
– Jag har varit på väg att avveckla förlaget. Förra året gav jag ut en titel och för några år sedan var det stora problem med ekonomin. Och så kommer det här och vänder upp och ned på alltsammans. Jag är förstås glad, men det kommer lite sent, säger han.
Lundabon fyller snart 70 år och är sedan några år tillbaka pensionär. Han ser nyktert på Nobelpriset och har inga stora planer för det lilla förlaget. Det finns heller inga aktuella avtal med årets pristagare. Vilket förlag som Abdulrazak Gurnah nu väljer att ge ut sina böcker på i Sverige är upp till författaren och dennes agent.
– Jag sörjer inte i det här läget, det viktigaste är att hans böcker kommer ut och får spridning. Jag har fått ett erkännande som jag aldrig har kunnat drömma om, det har varit många gratulationer och mycket beröm, säger han och fortsätter:
– Sedan kan man ju tycka att det kunde ha kommit lite tidigare. Jag gör ju inget nu som jag inte gjorde klockan fem i ett i torsdags förra veckan.
Rättat: I en tidigare version av texten fick Henrik Celander fel bostadsort.