Sofia Hedman skrev sig igenom dotterns död

Det är vinter i Sofia Hedmans diktsamling, i titeln och i de inledande dikterna. Marken är frusen. Det sista hon sade till sin dotter Tammi som stod och väntade på bussen var: "Du har ju ingen mössa på dig."

Sofia Hedman är journalist och har skrivit ett tjugotal barn- och ungdomsböcker. Efter dotterns död blev skrivandet hennes sätt att bearbeta vad som hänt, men också ett sätt att kommunicera med Tammi.

– Jag skrev lika mycket till mig själv som till henne, lika mycket till henne som till mig själv. Ju fler dikter jag skrev, desto fler saker kom jag på att jag inte hade skrivit, säger hon.

Såg inga signaler

Dialogen blir också synlig för läsaren. När Sofia Hedman och hennes man gick igenom Tammis efterlämnade saker hittade de en bok med dikter, skrivna åren före hennes död. I "Kallt vitt singlar. Tyst" är några av dem insprängda mellan Sofia Hedmans texter.

– Vi hade inte sett några signaler eller så, inga som vi uppfattade förrän efteråt. Men helt plötsligt så hände det bara och ... när jag förstod att det hände så förstod jag också varför. Hon var jätteensam och hade hela sitt liv haft det jobbigt för att hon var ensam. Hon orkade bara inte mer. Och sedan, ja, så hittade vi de här dikterna som hon hade skrivit.

Sofia Hedman beskriver Tammi som fåordig. Dikterna blev ett sätt för henne att komma närmare dottern, även efter dennas död.

– Hon skrev inte dagbok, hon pratade inte mer än nödvändigt. När hon sade någonting så betydde det något och det kan man nästan se på dikterna. Genom hennes texter kunde vi hålla kvar en liten bit av henne och vi fick se någonting som vi inte hade sett förut.

Bad om förlåtelse

Det var i januari 2009 som Tammi inte kom hem efter judoträningen. Hon svarade inte i telefonen och när Sofia Hedman och hennes man fick reda på att Tammi inte hade varit i skolan sedan lunch ringde de polisen. Strax efter midnatt hittades Tammi död. Hon hade tagit sitt eget liv.

Förutom en skildring av sorg och moderskap, om att bära ett barn i nio månader för att sedan förlora det, närmar sig Sofia Hedmans diktsamling frågor om skuld och förlåtelse. Vad ber hon om förlåtelse för?

– Det är väl allting som man borde ha gjort men som man inte gjorde. Vi kanske borde ha gjort något annorlunda med Tammi. Ja, det kanske vi borde, fast vi vet inte vad.

Men diktens förlåt är inte enbart riktat från mor till dotter. Sofia Hedmans röst stockar sig när hon berättar om upprinnelsen till samlingens avslutande dikt.

– Sedan var det ju så att de hade en minnesstund på gymnasiet och så fick de som ville skriva i en bok. Det var många som hade skrivit "förlåt". När jag öppnade den boken så tänkte jag att jaha, förmodligen var det många som hade anledning att säga förlåt.

Rättad: I en tidigare version av texten fanns flera felaktigheter i faktarutan gällande öppettider.