På Augustgalan 2018 presenterade hon Sami Saids roman "Människan är den vackraste staden" för publiken. Suad Ali hyllade en författare som lyckats ge röst åt flyktingar som sällan hörs och samtidigt gestalta "livets lotteri".

– Det där som vi inte kan påverka men som präglar hela vår existens, hur vi ser på oss själva och varandra. Det som påverkar hur vi omfamnar vår plats i samhället och i världen, sade hon då.

Nu kan beskrivningen användas även på henne själv. Idén till debutromanen, "Dina händer var fulla av liv", föddes ur en frustration över att kvinnor på flykt ofta skildras som offer och inget annat. Nora kom till henne efter att Suad Ali 2015 tillsammans med sin mamma för första – och hittills enda – gången besökt mormor och moster i Somalia, ett land som Suad Ali hade lämnat som mycket liten.

– Jag hade väldigt mycket tankar och känslor när jag var där. Då skrev jag bara av mig i min dagbok, men när jag kom hem blev det jättetydligt att det var Nora som jag skulle skildra, en kvinna före, under och efter en konflikt, säger Suad Ali som ville skriva fram en berättelse som hon tycker saknas.

Ville skildra hela bilden

Den yrkesstolta Noras examensbevis från Mogadishu saknar värde på arbetsförmedlingen i Sandviken. Torftigheten i Icas budgetkaffe förstärks efter skildringen av det kryddiga te som Noras mamma bryggde i Somalia.

– Jag var väldigt intresserad av att se vad krig och konflikt gör med kvinnor, och vad som händer när en person går från att vara väldigt privilegierad till att inte längre vara det. Jag ville skildra hela bilden. Varför reagerar hon som hon gör, och vilka utmaningar står hon inför?

Berättelsen om Nora är fiktion framhåller Suad Ali. Den handlar inte om hennes egna föräldrar vars erfarenheter hon inte vill tala om i en intervju om boken. Det inbördeskrig som slår sönder Noras liv är dock detsamma som fick Suad Alis föräldrar att fly, först till Kenya och senare till Sverige och Åtvidaberg.

Omfamna sin plats

Vad är det då som påverkat Suad Alis förmåga att omfamna sin plats i världen? Som 29-åring har hon hunnit representera Sverige på One Young World, världens största forum för unga ledare, hon är utbildad statsvetare, har sommarpratat i P1 och jobbat i Migrationsverkets stab.

Nu är hon tjänstledig för att plugga arabiska och lägga sista handen vid debutromanen som kommer i september. Meningen var att hon skulle göra det i Amman, Jordanien – plugga arabiska i ett utvecklingsland lockade mycket mer än franskastudier i Paris – men coronapandemin gjorde att hon var tvungen att åka hem i förtid.

Med romanen förverkligar hon en dröm och bara tanken på att se den fysiska boken på ett bibliotek eller i en bokhandel gör henne exalterad.

– Jag kan inte ens föreställa mig det, jag tror att det kommer att vara helt överväldigande, det har varit en så stark dröm. Jag jobbar fortfarande i en wordfil och kan inte ens tänka mig hur det kommer att vara att se den fysiska boken.

Stort stöd hemifrån

Kommer då hennes engagemang helt och hållet inifrån eller kan hon samtidigt uppleva en skyldighet gentemot föräldrar som flytt och börjat om för att ge familjen en ny framtid i Sverige?

– Det har absolut varit viktigt att ta skolan seriöst, det pratade vi om redan när vi var barn. Mina föräldrar var utbildade och visste vikten av utbildning. Jag har absolut haft ett stort stöd och stor hjälp därifrån. De skjutsade oss till olika läxhjälper men var också väldigt stöttande när jag skrev. Det är klart att det har påverkat mig och mitt driv att ha fått det självförtroendet hemifrån, att allt är möjligt bara man jobbar hårt.

I sitt sommarprogram berättade hon om hur hennes mellanstadieskola startade ett elevråd och att hon ville bli ordförande, varpå läraren avrådde henne: Suad Ali gick svenska två, vilket läraren tyckte var olämpligt för en elevrådsordförande.

– Det skadade mitt självförtroende väldigt mycket, det förföljde mig ända till universitetet. Jag minns känslan, den kan göra mig riktigt förbannad fortfarande. Allt var svartvitt då, jag var duktig i skolan, jag drev en skoltidning. För mig var det en självklarhet att jag kunde. Jag godtog hennes argument men kunde inte få ihop det.

Skrivandet en frizon

I skrivandet däremot var det hon själv som bestämde. Sedan barnsben har det egna berättandet varit en frizon, och Suad Ali har alltid velat bli författare. Det hindrade henne inte från att först utbilda sig till statsvetare.

– Jag känner att de går in varandra, för mig är det det bästa av två världar. Jag skriver om världen och samhället och jag tycker det är kul att förkroppsliga det komplexa. Jag tror att mitt yrke gör mig till en bättre författare.