Efter 17 år i USA har Stina Jackson skrivit sin första roman som till stora delar utspelas där. "Förinta världen i kväll" tar läsaren både till Denver i Colorado, och Skellefteå där hon växte upp.

– Jag lever mellan två kulturer. Jag hör inte hemma någonstans och känner mig alltid som en betraktare. Som författare är det jättebra, man blir inte hemmablind. Jag känner att utanförskapet är ett så himla bra bränsle för skrivandet, säger hon, fortfarande med klar västerbottnisk accent.

Risigt motell

Stina Jackson flyttade till Denver som 22-åring för att leva tillsammans med sin amerikanske man, men i sina uppmärksammade spänningsromaner, "Silvervägen" och "Ödesmark" har hon återvänt till uppväxtens Västerbotten. Den nya romanen börjar både i Skellefteå och på ett slitet motell i Denver. Huvudpersonen, Matilda, reser runt i Colorado tillsammans med en betydligt äldre och uppenbart våldsbenägen man. I Sverige följer hennes ångestfyllda mamma resan via dotterns lika få som oglamorösa bilder på Instagram.

– Matilda är romanens puls, hon är gåtan som jag försökte lösa medan jag skrev. Jag var rädd att hon inte skulle klara sig, att hon skulle fara illa, hon var verkligen på randen kände jag, hon var så skör.

På motellet hittar Matilda sitt nya ressällskap, Taylor, en äldre före detta missbrukare. Stina Jackson tänkte på deras relation som "en destruktiv dans".

– Den bygger mer på omständigheter än kärlek. Han vill ju ta hand om henne men han gör det på ett sätt som inte riktigt hjälper, han låter henne leva det här destruktiva livet för att hålla henne nära, det blir en väldigt komplex relation.

"Lite Stina Jackson"

"Förinta världen i kväll" har till skillnad från hennes tidigare romaner ingen deckarintrig men Stina Jackson tycker inte att hennes författarskap har tagit en ny riktning. Ibland får hon höra att hon skriver om "trasiga människor", berättar hon, och avslöjar att hon i somras skrev en pjäs om "ett starkt möte mellan en äldre kvinna och en ung kriminell man".

– Lite Stina Jackson, säger hon med ett självironiskt skratt.

– Men för mig är det här människor som lyser lite extra starkt, som har saker att berätta. Jag tycker det är som intressantast att få befinna mig lite i skugglandet, jag dras dit.

TT: Gäller det även verkligheten?

– Jag vet inte, men jag har bekanta och vänner som har levt lite i utkanten av samhället och som jag lärt mig mycket av.