Kristoffer Viita börjar bli otålig. Han har varit hemma i Sverige i fem månader och längtar tillbaka till Los Angeles, där han har bott och arbetat som filmjournalist av och till under de senaste sju åren.
– Jag älskar så många saker med Los Angeles. Eftersom det är en drömfabrik så finns den där härliga kontrasten mellan naivitet och cynism som jag dras till. Men om man ska koka ner min kärlek så blir det "smogg, sleaze och en känsla av surrealism", säger han.
Tillspetsad thriller
Just sleaze – en potent mix av glamour och fördärv – är en viktig ingrediens i hans debutroman "Demon time". I en tillspetsad thriller möter vi Alexander, en svensk fotograf som bor i en sunkig lägenhet i Los Angeles tillsammans med sin flickvän Luna. Han försörjer sig på ströuppdrag från svenska tidningar medan Luna strippar och jobbar i en fetischbutik.
På fritiden plåtar han henne i suggestiva poser och lägger ut på sajten Onlyfans.
– De har någon fantasi om att göra konstnärlig erotik, men "onlyfansifieringen" gör alltihop billigt och tar bort det romantiska skimret, säger Kristoffer Viita.
På Onlyfans kan vem som helst lägga upp bilder och filmer – inklusive porr – och får betalt direkt av prenumeranter som får tillgång till materialet. Det har beskrivits som en demokratisering av porren, men sajten har också skapat en hajp kring sexarbete som ett legitimt sätt att få uppmärksamhet och pengar.
– Det blir en sorts "gör det själv"-dystopi. Jag var intresserad av fenomenet när människan och mediet liksom smälter samman, och hur det påverkar relationer. För det här paret är Onlyfans en livlina men också något som tär på relationen och gör den väldigt komplicerad, säger Viita.
När pandemin får grepp om Los Angeles tvingas Luna och Alexander skjuta fram sina gränser för att kunna överleva. En kväll möter de Frank, en mystisk konstsamlare som förvandlar deras redan besvärliga situation till en mardröm.
Självupplevt
Kristoffer Viita har inspirerats av kontroversiella 90-talsfilmer som "Natural born killers" och "True romance", men mycket i boken är hämtat rakt ur hans egen liv. Han har också krigat mot kackerlackor i nedgångna lägenheter, stött på gränslösa människor med mycket pengar och hängt på sin flickvän till jobbet på stans strippklubbar.
– Man skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur vidrigt det är att jobba där. Men jag är intresserad av den mörka estetiken, den här lite trashiga LA-vibben. På strippklubben hänger både gängmedlemmar och "after work"-människor. Jag ville förlägga en story i den världen för att det blir spännande, helt enkelt, säger han.
Alexander uttrycker ett starkt förakt för sitt gamla hemland ("det värsta med svenskarna är att de älskar allt som är mediokert"), och Kristoffer Viita längtar som sagt bort. Men han tror ändå att han kommer att flytta hem till Sverige så småningom.
– Efter pandemin har det blivit så ruffigt i LA, det är så jävla många hemlösa och min tjej kan inte gå ut med hunden utan att bli sextrakasserad. Jag gillar att pengarna räcker längre i Sverige. Och jag älskar det svenska kranvattnet.
Fotnot: Intervjun är gjord av en frilansjournalist eftersom Kristoffer Viita är medarbetare på TT.