En tangodoftande discodänga för nattklubbsgolven inleder årets Melodifestival vars första deltävling äger rum i Göteborg. Tone Sekelius bröt ny mark i fjol som tävlingens första transperson, slutade femma och har därför en hel del press på sig i år. "Rhythm of my show" är annorlunda jämfört med "My way", mindre schlager och mer Moulin Rouge. Melodin för tankarna till den turkiske artisten Tarkans sound från sent 1990-tal. Man misstänker att autotune-effekten har använts flitigt och låten har anpassats för Sekelius röstomfång med en del partier där hon snarare pratar än sjunger.
Borta är souldivan från The Mamas. Nu kastar sig Loulou Lamotte ut och landar mjukt i ett mysigt ljudlandskap någonstans mellan Veronica Maggio och Myra Granberg – med en släng av klassisk schlager á la Nanne Grönvall. Det är en popdänga med driv i refrängen där orden "inga sorger" ger en hel del utrymme för de skånska diftongerna. Man väntar på en klassisk tonartshöjning som aldrig kommer, i stället får vi en starkt wailande stämma ovanpå refrängen innan låten tonar ut.
Oprövat kort
Ett oprövat kort i Melodifestivalsammanhang är Rejhan, 16 år, från Uddevalla. Han gjorde succé i "Talang" 2021 och här har han fått en finstämd ballad att jobba med. Det är alltid en chansning när unga debutanter ska förmedla innerliga känslor på under tre minuter. Rejhans falsett skulle säkert kunna fixa en del röster bara på sin tonsäkerhet, förutsatt att den inte sviker när det väl gäller. Melodimässigt påminner låten om de ballader vi redan hört från artister som Nano, John Lundvik och Bishara.
Backa med släp, ta en snus, dunka plåt och köra Amazon. Inget grepp är för övertydligt när epa-dunken, en genre på uppgång med hjälp av Tiktok och raggarkulturen, gör sitt intåg i Melodifestivalen. Elov & Beny har stretat på sedan 2008 och fick sin första stora hit i somras med "Bubbel på balkongen". I "Raggen går" ställs stad mot landsbygd och den effektiva melodin riskerar likt Magnus Ugglas "Kung för en dag" att höras på förfester och i karaokebarer i många år framöver. Sticket består av en rap-vers om vilka som är de godaste tillbehören när man käkar korv med bröd på bensinmacken (spoiler: rostad lök och mos).
"Snygg i jeansjacka"
Årets Avicii-kopia är härmed korad. Victor Crone deltar, för tredje gången, i Melodifestivalen med "Diamonds", vars hook påminner extremt mycket om flera andra låtar ur edm-genren. Det är en tydlig melodislinga där Crones röst kommer till sin rätt, men bidraget riskerar att glömmas bort bland andra artister med en större usp än att man ser väldigt snygg ut i svart jeansjacka.
Allas favorittanter är tillbaka med nya tokerier. Eva och Ewas "Rena rama ding dong" satte sig på hjärnan hos såväl förskolebarn som deras föräldrar och remixen från fjolårets mellanakt befäste deras status som skojfrisk fläkt. "Länge leve livet" är något enklare i sin uppbyggnad och påminner mest om ett revynummer från forna tider. Den jazziga trumpetslingan lämnar utrymme för dansant scenshow, men det är alltid svårt att återupprepa en succé.
Ingen Melodifestival är numera komplett utan Jon Henrik Fjällgrens trygga jojk. Årets bidrag "Where you are (Sávezan)" är en hyllning till dottern Savé och med sig på scen har han denna gång dj:n Arc North och sångaren Adam Woods. Musikaliskt påminner det en del om Victor Crones bidrag, men med ytterligare en dimension i form av den samiska sångtraditionen. I refrängen hörs Jon Henrik nästan ensam, något som gör låten mer minnesvärd och dynamisk.
