Kvällen börjar med att Anna Bergendahl slår upp saloon-dörrarna, slår resdammet från hatten och stämmer upp i en sång om högre makter. Hennes "Higher power" påminner ganska mycket om hennes låtar från tidigare år – storslagen Melodifestivalpop – som den här gången har dekorerats med lite cowboy-kitsch i form av stålsträngad gitarr och skallerormskastanjetter.
När Bergendahl har ridit bort i solnedgången är det dags för Lillasyster och "Till our days are over". Efter en försiktig inledning slår de tatuerade göteborgarna in på en åtta filer bred motorvägsrefräng, utan att bryta 90 kilometer i timmen, och bjuder på poppig partyhårdrock från millennieskiftet. Mer arena och mindre mangel än förra året.
Nej nu lugnar vi ner oss med en ballad. Malin Christin är debutant i tävlingen, men har bland annat skrivit Eurovision-bidrag åt Malta tidigare. I "Synd om dig" förklarar hon sig wailande som segrare mot ett empatilöst svin till expojkvän över stråkar och plinkande piano mot ett crescendo i slutet.
Prisbelönta tenorer
Sedan blir det – håll i er nu – opera. Tenori består av de prisbelönta operasångarna Alexander Grove och Kalle Leander och tillsammans framför de ett av årets lite mer udda bidrag. Bidraget "La stella" "ljuder stark och fin, stiger upp mot stjärnorna den melodin", som en gammal disco-remix av "Fantomen på operan". För 13 år sedan tog Malena Ernman hem hela tävlingen med något liknande. Hur det går för de två tenorerna vet vi inte, men "La stella" lär i all fall välta ett och annat schlagerklubbsdansgolv. Albania, twelve points.
Näst på tur är Medina-männen Sami Rekik och Ali Jammali, som inte har glömt hur man ställer till med en sommarplåga bara för att de tillbringat några år isär. "In i dimman" är några minuter högoktanigt partystök om att dansa tills vi dör med lika delar reggaeton, Balkan-dunka-dunka och en tutande refräng som klibbar fast värre än ett red bull-kladdigt dansgolv i Alanya.
Hammarström avslutar
Nej nu lugnar vi ner oss med ännu en ballad. Denna gången med Angelino och bidraget "The end". Den 24-årige debutanten har en ganska ljus och hes röst och sjunger en pianoballad med tekniskt kluriga Robin Stjernberg-drillar och en sån där stor gospelrefräng som alltid brukar charma tittargrupperna i åldern 29–75 när John Lundvik eller Nano håller i mikrofonen.
Årets deltävlingar avslutas av Klara Hammarström, som kör det gamla Tone Sekelius-tricket att sjunga en låt med samma titel som en annan, mer känd låt. Bidraget heter "Run to the hills" och består av modern spinningpass-house med travande shuffle-beats, knorrande bas, en refräng som siktar mot Turin och en Klara Hammarström som stampar den röstmässiga gasen i botten.