Melodifestivalen rullar vidare och det har blivit dags för Saab Arena i Linköping att ta emot en ny laddning bidrag.
Först ut på lördag är Wiktoria Johansson, mest känd utan sitt efternamn, som i år gör sin fjärde Melodifestival. Den här gången bjuder hon på en discolåt, som efter en lugn inledning jobbar sig upp till ett tillbakalutat sväng där Wiktoria glatt undrar var i hela friden du har hållit hus hela livet. Bra uppvärmning för dansarna.
Eden Alm, 22, från Hässleholmstrakten, gör debut i tävlingen med låten "Comfortable", en spröd och vemodig kärleksballad med släpig röst, stråkar och gitarrplonk av det där slaget som har på sig en stor naturfärgad hatt och drar handen genom ett vetefält i motljus.
Myskväll i förorten
Sedan är det dags för årets officiella "oj, vad sjukt att han är med". Uje Brandelius, känd från Doktor Kosmos och Guldbaggegalan, tävlar med "Grytan". Låten är en snäll berättelse om att bjuda in till myskväll i förorten tillsammans med någon som man tycker mycket om, råka bränna den jävla älggrytan, men känna att det inte spelar någon roll och ha det fint ändå. En skildring av en sund och kärleksfull parrelation med flanellvarm 70-talsproduktion och noll utslag på ironidetektorn.
Härnäst kommer Jordbro-kvintetten Panetoz, som har strukit själva pausa-momentet från sin gamla dansa-pausa-rutin. "On my way" är nonstop modern semesterdisco. Här blir det dragspel, kastanjetter, autotune och en refräng som borde funka lika bra att skråla på en fotbollsläktare som för att jucka mot någon mitt i natten på ett dansgolv i Alanya.
Tennessee Tears består av Tilda Feuk och Jonas Hermansson från Åseda i Småland. Deras "Now I know" är en stadigt stegrande countryduett som andas lika delar Lady Gaga och Bradley Cooper i "A star is born" och Aviciis gamla snilleblixt att kombinera rasslande countrygitarr med ett housebeat.
Bombastisk ballad
För mindre än ett år sedan bodde Maria Sur i Zaporizjzja i Ukraina. En rysk invasion och en flykt undan kriget senare tävlar hon i svenska Melodifestivalen. Hennes bidrag "Never give up" är en bombastisk och känsloladdad Eurovision-ballad av det där slaget som brukar vara en magnet för tolvpoängare från Östeuropa. 18-åriga Sur (uttalas "Surr") har en kraftfull röst, och låttexten om att inte ge upp sina drömmar trots att en massa jobbiga saker händer går tydligt att koppla till hennes egen historia.
Sist ut är Theodor "Theoz" Haraldsson med "Mer av dig". Här vankas dansant barndisco som tar till vartenda knep som finns för att få i gång hela skolgården till synkroniserad dans. Vissel, handklapp, dansmusikdrop, "wööu-wööu-wööu" och en refräng som upprepas om och om igen. Och igen.
