Tone Sekelius nummer har kantats av klädbekymmer och osäkerhet kring sången. Men nu har hon till slut fått rätsida på allt.

– Jag är tacksam att jag tog vägen via semifinalen, särskilt som debutant. Jag fick en till gång på mig att känna bekväm med allt. Jag känner mig så avslappnad och har kommit över fasen av att tvivla på min förmåga. Nu njuter jag bara av det jag älskar i stället för att övertänka.

TT: Vad tror du om dina chanser i finalen?

– Det är en sak som jag känt hela tiden i bubblan, att folk inte vill säga rakt ut att de tror på sin låt – och jag förstår inte varför? Jag har trott på min hela tiden. Nu är mitt öde i den internationella juryns och i svenska folkets händer.

För första gången på länge är det också publik på plats i arenan under genrepet. Runt 10 000 biljetter har sålts och Friends Arena har öppnats upp till full kapacitet inför finalkvällen.

Ställde sig upp

Medina avslutar hela finalen med sitt fartfyllda nummer "In i dimman". Publiken på genrepet lydde dessutom deras uppmaning att ställa sig upp och dansa.

– Jag trodde två skulle resa sig, men så ställde sig hela publiken, säger Ali Jammali.

– Vi lever när publiken finns. Det sjuka är att då försvinner vår nervositet och vi känner oss hemma. Vi är mer nervösa på repen när ingen är här. Att folk ställde sig upp och dansade, det ger energi till musiken och smittar av sig. Alla artister behöver energin från publiken men vi lite mer än de andra, säger Sami Rekik.

TT: Är det något som ni fortfarande slipar på?

– Jag får aldrig till min introsång för den är så naken och där sätter nerverna in om jag inte kommer in rätt. Så det skulle jag vilja naila imorgon, säger Sami Rekik.

– Det känner jag också, det är alltid den första tonen. Nu har jag slutat bry mig om den – den får leva sitt liv, säger Ali Jammali.

Liamoo har förändrat sitt nummer rejält till finalen genom att ta in fyra dansare. Under genrepet lyser han upp när faktumet att han inte längre är ensam på scen kom på tal.

– Det kändes skönt när dansarna stod bredvid mig för då kände jag mig inte ensam. Vi hade en diskussion från början om man ska ha dansare eller inte för det är ju ändå en klubblåt. Vi tänkte att det skulle bli personligare om jag var ensam, men det är en lyx att få ha med sig dem till finalen, nu är det fest på riktigt!

Det är fredagens genrep som de internationella jurygrupperna baserar sina poäng på. Juryn bestämmer över 50 procent av de totala poängen. Om två bidrag får lika många poäng är antalet röster från tittarna utslagsgivande.

"Vrida upp till elva"

Med tanke på hur viktiga juryrösterna är tycker Robin Bengtsson att det är skönt att han klarade både sång och nummer perfekt.

– Det känns skönt att allt satt som det skulle, eftersom halva tävlingen avgörs redan i kväll. Min låt behöver en publik. Det har känts konstigt att stå och yla för en tom arena hela veckan. Nu kändes det fantastiskt, säger han.

TT: Är du oroad över något inför finalkvällen?

– Ingenting förutom poängen. Jag är tävlingsmänniska så jag vill göra så bra resultat som möjligt. Det finns inte så mycket kritiska moment i mitt nummer heller. Det viktigaste är att jag känner mig nöjd när jag går av scenen.

Inte heller Anders Bagge verkar längre speciellt nervös – inte ens favoritskapet hänger över "Idol"-jurymedlemmen inför den eventuella toppstriden.

– Jag har inga nerver. Jag är bara glad och stolt. Jag kände när jag gick av att jag gjorde så gott jag kunde i dag. Men i morgon ska jag ta upp det ett steg till, då ska jag vrida upp det till elva.

TT: Hur kommer det att se ut?

– Nä, det kommer inte hända så mycket mer. Det är sången jag satsar på. Det är ingen idé att dansa utan jag ska bara sträcka ut armarna och njuta.