Just den här dagen ska byggnadsställningarna rivas – utan att någon del tappas som kan skada en uppstoppad älg. Bruno Liljefors väggmålningar på Biologiska museet i Stockholm är en svensk konstskatt om 1 000 kvadratmeter och det största verk han gjorde. Konservatorerna limmar fast varje färgflaga för sig – ett arbete som snart är klart.
Museet, som i höst fyller 130 år, byggdes på bara ett år och på privat initiativ av konservatorn och amatörzoologen Gustaf Kolthoff. Han ville placera stockholmarna i det vilda och fick sin kompis och jaktkamrat Bruno Liljefors att göra ett hästjobb till vänskapspris.
– Bruno ställde upp kanske lite för billigt, det finns ett brev där han skriver om hur jäkligt det var. Sommaren 1893 gick han omkring och målade med stora kvastar på bambukäppar. Han hade Gustaf Fjæstad som assistent som själv blev erkänd konstnär, berättar Staffan Hansing, byggnadsantikvarie på Skansen.
Gråbruna mossan
Efter restaureringen av målningarna ska den nu gråbruna mossan bytas ut mot ny grön. De cirka 1 000 uppstoppade djuren ska rengöras och träden ska få gröna barr och löv. Däremot ska man inte heller nu installera elektriskt ljus i det så kallade dioramat i övre delen av byggnaden som inte går att isolera och värma upp, framhåller Staffan Hansing. Biologiska museet förblir därmed något av en tidsmaskin.
Liljefors himmel och den konstruerade naturen ljussätts via de stora takfönstren vars läckage tvingade fram en stängning 2017. Det regnade in och fönsterrenoveringen blev också den första och mest akuta åtgärden. Det naturliga ljuset är det häftigaste med hela det runda utställningsrummet, tycker Staffan Hansing.
– När solen vandrar på himlen speglas det här, man ser hur målningarna är anpassade efter dagsljuset. Upplevelsen skiftar beroende på när man är här.
TT: Kan det runda rummet ses som ett slags analog föregångare till biografen Cosmonova på Naturhistoriska riksmuseet?
– Ja, och lite bättre!
Biologiska museet är en unik kombination av konst, natur och kultur, framhåller Yvonne Nordlind, tf vd på Skansen som ägt museet sedan 1970. Den pedagogiska potentialen är fortsatt "mycket stor", framhåller hon.
– Vi vill ju bevara huset, så som det ser ut men hoppas kunna jobba lite mer med samtida moderna utställningar. Vi är mycket inne på arbetet med biologisk mångfald och artbevarande.
Extern finansiering
Prislappen för renoveringen kan landa på allt mellan 50 och 100 miljoner kronor, uppskattar Staffan Hansing. Skansen har inte fått något extra anslag och behöver söka extern finansiering. Härnäst väntar en stor renovering av den tjärade spånfasaden som också den kräver hantverksskicklighet. Även ett nytt värmesystem behövs. Yvonne Nordlind kan tänka sig att museet öppnar stegvis.
– Kanske återstår en treårsperiod innan vi kan öppna helt. Men vi ska öppna det, det har stått stängt för länge och det är synd på sådan här byggnad. Det är ett roligt projekt och intresset är enormt. Många vill komma tillbaka.
