Adna Kadic känner knappt igen Berlin, berättar hon – staden som hon är bosatt i sedan sju år tillbaka. Det annars så livliga klubblivet är helt borta och affärerna har varit stängda i ett halvår. TT träffar henne i Stockholm, där hon befinner sig under några dagar för att spela in musikvideor till sin kommande platta.

– Det är två helt olika världar, jag är i chock! Jag har träffat mer folk nu på fem dagar än jag har gjort på ett år. Man känner sig lite socialt "hur gör man?", säger Adna Kadic.

2014 släpptes hennes debutalbum "Night", året därpå kom "Run, Lucifer" och två jordsnurr senare nådde "Closure" lyssnarna. Men den här gången var albumprocessen betydligt krångligare: det har varit "fyra år av ångest", berättar hon.

– Det har gått så fort förut, men nu har jag tagit min tid. Det har känts bra att få hitta nya sätt att lära sig andra saker, nya uttryck. Det har varit en superlång process av en massa ångest, men också en massa kul.

Bort från det dramatiska

Under albumprocessen har hon sökt sig mot en mer lekfull riktning – men kallar samtidigt den nya musiken för "introvert och känslig".

– Jag har velat gå bort lite från det superdramatiska som jag har tyckt om förut, men som jag nu nästan tycker känns lite tungt, säger hon.

Redan den 30 april kommer första singeln "November", som har fått sin titel efter månaden den skrevs. Låten handlar om att acceptera att kärlek kan vara knepigt, trots att förutsättningarna är rätt.

– Även om man träffar någon som är najs och som man tycker om kan det vara svårt att acceptera att "det här är jag värd, det är fint". Det kan vara en lång och svår process, säger hon.

Adna Kadic inspireras ofta av "livet i allmänhet" och konstaterar att det har varit en konstig tid rent privat.

– Fyra år av liv. Jag tror att många kan fatta vad jag menar, det händer ganska mycket på fyra år.

Bosnien är med

Men den nya plattan är mer än bara mörk pop på engelska – första spåret heter "Kad Procvatu Behari" och är en gammal bosnisk visa som Adnas mamma brukade sjunga för henne när hon var liten. Adna Kadic är uppvuxen i Göteborg, men född i Bosnien och berättar om en stark hemlängtan.

– Det är en fin sång som påminner om hemma, där man kommer ifrån. Det är en trygg låt och det kändes fint att börja skivan hemma och sedan ta sig någonstans, säger hon och fortsätter:

– Det känns viktigt på ett personligt plan att ha med Bosnien, för det är en så stor del av mig och min identitet.