Simon Le Bon, Nick Rhodes, Roger Taylor och John Taylor. Förutom några smärre ommöbleringar har kärntruppen hållit ihop sedan slutet av 70-talet. Och till skillnad från många av sina generationskamrater i samma bransch trivs de fortfarande tillsammans.
– I slutändan handlar allt om de grundläggande värderingarna, om kärlek och respekt. Hur kommer en familj överens? Hur håller man sams med sina syskon? Vi är otroligt djupt sammankopplade, det har egentligen inget att göra med att gilla eller ogilla varandra, säger basisten och låtskrivaren John Taylor.
Efter pandemins isolering och inställda turnéer känner han dessutom en nyfunnen tacksamhet.
– Bara lite mer känsla av "wow, jag får göra något väldigt speciellt". De stunder som vi har tillsammans är ett privilegium. Det var egentligen aldrig något jag kände förr, men jag har alltid spelat varje konsert som om den var den sista. Man vill ju att ens sista spelning ska vara bra, säger han.
Sverige var "helig plats"
John Taylor ser också fram emot att besöka Stockholm. Sverige kände han en stark dragning till långt innan han var rockstjärna och hans pappa åkte på exotiska jobbresor till Saab och Volvos kontor i Sverige på 1960-talet.
– När han kom hem luktade han av cigarrer och parfym. Det var som en helig och sofistikerad plats för mig. Sedan åkte vi dit och spelade på Ritz och på "Måndagsbörsen" och vi hade väldigt roligt. Jag älskar Stockholm, det är en av mina favoritstäder i världen, säger han.
På deras senaste album "Future past" gästas en låtarna av Tove Lo. De har fortfarande inte träffat henne i verkligheten, men hon hade funnits på Taylor och Le Bons radar sedan de såg henne på Lollapalooza-festivalen för några år sedan.
– Vi blev tagna av henne båda två. Vanligtvis är Simon väldigt känslig när vi pratar om att ta in gästartister och säger "Ingen får sjunga mina verser". Men vi älskade det hon gjorde med oss och jag ser verkligen fram emot att uppträda tillsammans med henne, jag tror att vi ska göra det i Los Angeles.
Jobbade med Moroder
På skivan arbetade de också med Giorgio Moroder. Att jobba med den ikoniske discoproducenten var en livslång dröm som gick i uppfyllelse, berättar Taylor.
– Han är en musikgud och vi har alltid velat arbeta med honom. Det var punken som fick Nick och mig att starta band. Kraftwerk hade också stor betydelse. Men den första elektroniska discon med Donna Summer och soundtracket till "Midnight express" var lika viktiga för oss. Han var så gullig. Både enormt snäll och fokuserad samtidigt.
TT: Vilka drömmar har ni kvar nu då?
– Jag är en leva i stunden-kille. Man fortsätter bara att arbeta. Jag har ingen lust att vara det första rockbandet på månen eller så, jag hoppas bara att vi ska fortsätta att vara vitala och betydelsefulla. Tänk om ingen skulle bry sig. Det är nog det man kämpar för, att någon ska bry sig om en.