Esther Lennstrand är hennes riktiga namn, men 21-åringen från Stockholm låter bara förnamnet pryda sin artistsatsning. Under de senaste dagarna har hon haft fullt upp med ett tiotal intervjuer för sin efterlängtade debut-ep. För bara några år sedan såg livet ut på ett helt annat sätt.
– Jag sjöng inte innan för tre år sedan. Men jag har liksom gjort det när jag var fem år gammal, då utnyttjade min pappa det till att spela in barnlåtar. De var väldigt gulliga, men ingenting mer än att det var på skoj, säger hon.
"Sliding doors"
Esther är uppvuxen i en kreativ och musikalisk familj, någonting hon tidigare inte reflekterade över särskilt mycket. Hennes pappa är Christian Olsson, trummis i Fläskkvartetten, själv valde hon att läsa på musikgymnasium och rikta in sig på instrumentet vibrafon.
– Till en början var musik bara en naturlig del, inte en dröm, utan mer som att vissa familjer kollar väldigt mycket på sport. Men när jag började hålla på med det har min farsa som är musiker varit ett jättebra stöd, kunnat ge tips och råd, säger hon.
2017 gjorde hon trots allt en egen inspelning där hon sjöng, och blev peppad av sin omgivning. Esther besökte senare en festival i Köpenhamn för att spela vibrafon, där fick hon uppmaningen att "spela och sjunga" själv. Hon avslutade konserten och efteråt kom Pontus Winnberg (från Amason och Miike Snow) fram och presenterade sig – ett avgörande ögonblick för karriären, skulle det visa sig.
– Det var väldigt "Sliding doors", det råkade vara så att vi var där samtidigt.
"Inte bara rådeppigt"
Några månader senare begravde hon nervositeten och hörde av sig – nu för tiden åker Esther ut till Pontus Winnbergs gård i Mariefred någon gång i veckan för att skriva musik eller spela in videor. De samarbetar tätt – och under de senaste åren har hon varit förband åt Amason och Miike Snow, men även Deportees. Dessutom har hon körat på Håkan Hellströms senaste album "Rampljus" – något som har lett fram till hajpen i dag, tror hon.
– Jag har haft turen att få spela med ganska stora namn, folk kanske är lite nyfikna på vem den här tramsiga lilla figuren som står och spelar är, säger hon.
"Better off sleeping with a parachute" är ett slags drömmig och skör pop, som skildrar olika stadier i en relation. Temat är "att se det fina i allt som gör ont", säger Esther, och hoppas att lyssnarna inte ska uppfatta den som alltför melankolisk.
– Det är melankoli över musiken, men jag hoppas att man hör att det också är ett visst hopp i det, så det inte bara är rådeppigt, säger hon.
