Ett tag under slutet på 00-talet verkade det råda Fleet Foxes-yra. Skägg odlades, klädaffärer tömdes på mössor och flanellskjortor, diskussioner om låttexternas litterära kvaliteter avlöste varandra – och i en skogsdunge någonstans i Sverige spelade de två systrarna Johanna och Klara Söderberg in en cover på Fleet Foxes-låten "Tiger mountain peasant song" som blev viral.

Medan systrarna Söderberg nådde allt större framgångar med sitt band First Aid Kit, vars uttryck bygger på samma folkmusik som genomsyrar Fleet Foxes tidigaste släpp, var Pecknolds ambition att röra sig bort från en växande klunga artister som går att sortera under det lösa begreppet "americana".

Den ambitionen kulminerade i "Crack-up", Fleet Foxes tredje album och ett verk som fick vissa kritiker att skruva på sig när det släpptes 2017. Utlåtanden som "för pretentiöst" eller "var är melodierna?" avlöste varandra.

– Jag tycker verkligen om "Crack-up" och ville att "Shore" skulle vara att komplement till det i större utsträckning än till de gamla albumen, säger Robin Pecknold.

"Berör mig inte"

Belackarna till trots finns det fortfarande personer som hoppfullt har tagit minsta aktivitet från Pecknold på sociala medier som tecken på att ett nytt album med Fleet Foxes varit i görningen, och det är dem han har haft i åtanke när han beslutade att överraska med "Shore".

– Jag säger verkligen inte att albumet är en gåva till världen, men det är en gåva till våra fans. Det känns fint att veta att det finns någon där ute som bryr sig om vad man gör, säger han.

Ironiskt nog har Robin Pecknold, stundtals kritiserad för sina pretentioner, tidigare hävdat att det är farligt att ha ett allt för intellektuellt förhållningssätt till musik, och det är någonting han står fast vid. I sin enklaste form, om lagren av komplexa musikaliska arrangemang skalas bort, är låtarna på "Shore" de mest rättframt komponerade han skrivit på länge.

– Den som verkligen var ute efter att göra överintellektuell musik skulle snarare ägna sig åt att skapa väldigt futuristisk konstmusik med hjälp av den senaste teknologin, med största möjliga musikteoretiska komplexitet. Sådant berör mig inte alls på ett musikaliskt plan, säger Pecknold.

"Inga jämförelser"

Han öppnar munnen för att fortsätta, hejdar sig och skrattar, börjar prata igen men tvekar än en gång.

– Jag vill säga någonting om "Ulysses" men jag kommer att framstå som ett praktarsel. Äh, jag säger det. Det är en störtlöjlig bok, väldigt rolig och konstig, som saknar riktig handling, säger han.

– Det jag menar är att den hålls upp som ett skinande exempel på litterär fullkomning, men boken är en komisk och plojig lek med själva skrivandet som konstform. Inga jämförelser i övrigt, men på det här albumet ville jag vara mer lekfull än intellektuell.