Enligt Goats egen skapelseberättelse härrör bandets medlemmar från en voodoo-sekt i norrbottniska Korpilombolo. Om det faktiskt stämmer är det få som vet, eftersom musikkollektivet alltid har slagit vakt om både mystiken och anonymiteten. Detsamma gäller vad de egentligen har haft för sig sedan de 2016 släppte sitt senaste album "Reqiuem". Med undantag för ett par singlar och några få spelningar har de rituella ansiktsmaskerna mest fått samla damm.
– Vi valde att ägna oss åt andra intressen ett tag, förklarar Goats anonyme saxofonist på telefon från okänd ort.
När det beslutet fattades hade bandet släppt tre skivor på fem år, blivit vida hyllat för sin eklektiska fusionsrock och varit ute på flera internationella turnéer. Det var kul, säger saxofonisten, men där fanns också något som skavde.
– Vi kände: Fan, ska vi bli ett rockband nu? Det är inte riktigt vår grej.
TT: Varför inte? Det är ändå något som många drömmer om.
– Det blir lätt rutinmässigt. Man kommer på sig själv med att sitta på någon flygplats och inte känna någon nerv i det. Vi har varit försiktiga med det där från början, att vi inte ska ha det här som ett mål. Man måste ha förnuftet att pausa om man känner för det.
Trots pausen har bandet ändå setts och spelat ihop, "men förbehållslöst". När de nu släpper samlingsskivan "Headsoup" är två av låtarna helt nya. Saxofonisten beskriver dem som punkiga.
– Ja, de är ganska råa, men med någon slags bitig funk i grunden. Lite amerikansk storstad. De var kul att göra och funkar i mixen, de fular till den lite.
"En jäkla röra"
Därutöver består merparten av skivan av redan släppta singlar, b-sidor och "instrumentala lekar" som av olika skäl inte har kvalat in på något album. Det blir ett hopkok av "högt och lågt", som saxofonisten beskriver det, eller en 13 spår lång sammanfattning av en kreativ process som aldrig varit uttalad.
– Ibland får man en uppfattning av att folk som inte spelar själva tror att man kan påverka vad man ska vara eller göra. Men det går inte. Det där förändras av sig självt hela tiden, sådan är vår process, det blir som det blir och vi har aldrig analyserat varför. Och det kan vara roligt att titta tillbaka på.
Bandets influenser har alltid varit många, från psykedelisk rock till ambient, från ökenblues till jazzflöjter, från debutalbumets effekter till den akustiska vändningen på "Requiem". Därför är samlingsskivans titel "Headsoup" så passande, säger saxofonisten, "för det är en jäkla röra".
TT: Blir det spretigt?
– Nej, jag tycker inte det. Det finns absolut spretigare samlingar. Även om våra influenser kommer från hela världen, även om vi blandar något från Sverige med något från Sydafrika, får vi ändå alltid till vårt eget sound. Jag vet inte varifrån det kommer.
Tre konserter
Om skivan kommer att följas av ett album med enbart nytt material, det återstår att se. Goats saxofonist är sedvanligt hemlighetsfull.
– Vi spelar in lite och får se vad det blir, säger han.
Något som däremot är spikat och klart är att Goat ska göra tre konserter i augusti och september.
– Folk i bandet var lite sugna på att se hur det skulle kännas att träffas igen på det sättet. Men vi har inte dragit på med 30 spelningar, tre blir lagom.
TT: Har ni saknat att spela live?
– Nej, egentligen inte. Men bara för att man inte har saknat något behöver det inte betyda att det inte är kul att göra.
