Solodebuten "Best of Klasson" från 2021 handlade mycket om hans egna klass och ursprung. Om att växa upp i Norrköping med en indisk pappa och att inte riktigt känna sig hemma någonstans.

Nu har Isak "Ishaaq" Klasson flyttat fokus från sig själv. På sitt andra album sjunger han bland annat om död och lidande i oljeindustrins fotspår i låten "Turkmenbasy" och i "Bang bang" iklär han sig rollen som savannens sista två noshörningar.

– Jag kände mig väldigt trött på det där med att skriva om det egna. Det kändes som att det var dags att blicka utåt och berätta om andra. Andra inte bara som i människor utan även djur och natur, säger han.

Ljudbilden är också varmare och mer organisk än tidigare. Musiken på förra skivan var till stor del programmerad av Ishaaq, men den här gången har han sällskap av ett helt gäng musiker med både svensk och indisk bakgrund.

– Jag var verkligen sugen på att släppa in mer av andra människors energi och musikalitet, säger han.

"Eget uttryck"

Samtidigt fortsätter han på samma spår som han trädde in på med sin förra skiva – att förena sina svenska och indiska rötter. Det indiska musikarvet var inget som han växte upp med, utan sökte upp som vuxen. I dag sjunger han raga varje dag, berättar han.

– Det är det som är min musikaliska idé, att blanda Sverige och Indien till ett eget uttryck, säger han.

"Andra" släpps den 5 maj, bland annat i fysiska exemplar – i form av en lp av växtbaserad biovinyl. Ishaaq hade läst om hur mycket olja som går åt för att tillverka vinylskivor, och kände att det var omöjligt för honom att göra en sådan, speciellt med tanke på skivans innehåll.

"Vet inte om man kan äta"

Men så hörde han talas om att Michael Stipe hade gett ut en tolvtummare tillverkad av ett sockerbaserat material.

– Jag kollade möjligheten att göra ett helt album på det sättet. Det här finns inte riktigt på marknaden än och jag fick kämpa hårt för att få igenom det här miljövänliga sättet, säger Ishaaq.

– Eller miljövänligare, snarare. Det är svårt med musik, streaming är ju heller inte bra för miljön. Men jag tänker att det här är bra också för att andra artister och bolag kan se att det är möjligt.

TT: Men hur låter skivan?

– Det är lite mer "surface noise" som det heter på vinylspråk. Man hör ytljudet lite mer, men i övrigt är det levande och varmt ljud.

TT: Kan man äta den?

– Jag vet inte om man kan äta sockerpolymer. Kanske om man smälter den och äter med sked.