När Little Jinders senaste album "Hejdå" kom för fyra år sedan var hon klar. Superklar med sin persona, livsstil, ljudbild och musik. Nya albumet "Salta diamanter" är mer nedtonat och dessutom liveinspelat med andra musiker, något som är i princip helt nytt för Jinder.
Viljan att spela in live med andra musiker hänger ihop med viljan att jobba på ett nytt sätt och om att vilja utmana sig själv både som människa och producent. Men också med att vilja "vara vuxen", att tydligt markera att det stökiga "young twenties"-livet är över, enligt Jinder.
– Ett sätt att komma ifrån det var att göra musiken mer organisk och spela med riktiga människor i stället för en trummaskin. Jag har aldrig behövt samarbeta på det sättet tidigare, spela upp ofärdiga demos och... nej gud, det skulle jag aldrig ha gjort för tre år sedan, säger hon.
Vara på riktigt
Att samhället har blivit mer och mer artificiellt är en annan anledning till att Little Jinder vågade prova något nytt, säger hon. En ökad digitalisering av musik, att hon själv tidigare har gjort sin musik "ensam med någon mjukvarusynth" och att nästan all kommunikation med fansen sker över nätet.
– Det fick mig att typ bara vilja sitta med riktiga gubbar i en studio och spela. Jag ville att det skulle vara på riktigt. Det hänger säkert också ihop med att jag har fått barn – man längtar så efter att vara mer grounded. Jag vill bara stå på marken och vara äkta, säger hon.
Sedan "Hejdå" har Little Jinder jobbat hårt med att bryta gamla vanor och hon tycker att hon har lyckats med det, samtidigt har hon upptäckt på vägen att "det bara uppstår en massa nya problem hela tiden":
– Skivan handlar mycket om uppbrott och olycklig kärlek, men den har också ett genomgående tema: Jag känner mig som mitt gamla jag men är på en ny plats. Jag försöker göra saker på ett nytt sätt men är ändå bara mig själv. Det är mycket en skiva om att man liksom aldrig når fram till ett mål, säger hon.
Rannsakan
Men mönster har som sagt ändå brutits, och Little Jinders liv har förändrats ganska radikalt sedan den förra skivan. Dels på grund av det naturliga avbrottet i spelandet och turnerandet som kom med pandemin, men också just på grund av hon har blivit mamma.
Livet har till slut fått en form av rutin, en rutin hon aldrig har haft tidigare.
– Att vara gravid innebär verkligen en ganska grov självrannsakan, man börjar förbereda sig på att man måste finnas för någon annan och inte bara för sig själv. Jag har lidit så mycket av självhat genom alla år, och det är tufft att inse att man nog inte kan hålla på med det på samma sätt längre. Livet fortsätter ändå att vara svårt, men på ett annat sätt, säger hon och fortsätter:
– Även om jag på många sätt mår så himla mycket bättre än tidigare, så fortsätter mönster att upprepa sig. Då vänder jag mig till musiken för att hantera det.
TT: Skulle du kunna skriva låtar om du var helt och hållet lycklig?
– Det är så klyschigt att säga att man bara kan göra musik när man är deprimerad, men faktum är att jag har använt musiken när jag har varit ledsen. Det är dit jag vänder mig, det är en sorts tröst och ett sätt att byta fokus. Om jag känner mig fast i mitt privatliv så leder det mig framåt i livet att göra musik.