Egentligen började allting redan 2012, när Lova Sönnerbo vågade söka till Lilla Melodifestivalen med bidraget "Mitt mod". Hon kom med – och vann.
– När jag såg vad låten faktiskt gjorde med människor, hur många som hörde av sig och verkligen kände att de fick mod av den, det var då jag insåg att "shit, musik gör skillnad". Jag har alltid varit terapeuten bland mina vänner och gillar verkligen att vara en stöttepelare och inspirera människor, säger Lova.
Sedan dess har Lova, som använder sitt förnamn som artistnamn, släppt flera låtar med tydliga budskap. Ep:n "A gentleman's guide" från 2019 är inspirerad av metoo-rörelsen och beskrivs av henne själv som en lista över "do's and don'ts" för män.
Släppte kontrollen
Debutalbumet "Grown-ish", som släpps på fredag, tar upp de komplicerade känslorna som uppstår när man befinner sig mitt emellan ungdomen och vuxenlivet.
– Hela albumet handlar om att växa upp och bli äldre, att navigera som ung vuxen i samhället. Alla förväntningar som jag har på mig själv och som samhället har på mig, säger Lova.
Soundmässigt hade hon först tänkt fortsätta med minimalistisk pop – det där "sparsmakade, mystiska, torra soundet med antirefränger", som hon själv beskriver det, men efter att ha rådgjort med producenter och låtskrivare tog skivan en annan riktning.
– Jag kände att jag behövde få lite mer dynamik i min musik, den kändes väldigt repetitiv live. Jag hade så mycket känslor och ilska inombords, och jag ville inte bara viska fram allting.
Nu innehåller vissa spår till och med det Lova beskriver som "anthems".
– Jag är glad att jag vågade låta det hända, för jag brukar vara en person som vill kontrollera saker och ha det på ett visst sätt.
"Har gråtit"
Förutom kontrollbehovet är prestationsångesten en ständig följeslagare: Allting måste vara perfekt.
– Jag har gråtit över det här albumet, jag tror inte att det är hälsosamt.
TT: Hur gör du för att hantera det?
– Jag är duktig på att prata om hur jag känner, jag har uttryckt mycket för mitt team och mina vänner. Sedan ett halvår tillbaka har jag börjat gå i terapi igen, på grund av de höga kraven jag har på mig själv, säger hon och fortsätter:
– Ena dagen kan jag lyssna och tänka att allting är bra, andra dagen att allting suger och ingenting duger. Jag har haft världens livskris.
Det här är också ett ämne hon behandlar på plattan. Låten "Lame" är tydligt inspirerad av musikbranschen, och handlar om hur osäkerhet uttrycks i kaxighet. På "Dance for the hell of it" sjunger hon om att våga vara sig själv.
– Det är lite ett finger till jantelagen i Sverige och att man ska vara så mån om vad alla tycker och tänker om en. Alla bryr sig så mycket om sig själva. Jag är så trött på att behöva anpassa mig och ändra mig.