Strax före pandemin tillträdde Martin Fröst som chefsdirigent för Svenska Kammarorkestern som har säte i Örebro. Samarbetet har redan resulterat i skivor och nu också i den första Fröstfestivalen, 23 till 24 september, på Örebro konserthus.

– Den handlar absolut inte om mig. De som frontar är de fantastiska solisterna i orkestern. Vi har repat ett tag här och det låter fantastiskt. Vi skapar en enorm glädjeyra. I de flesta orkestrar finns det sanslösa artister.

"Mest glädjefulla"

TT: Men varför är festivalen uppkallad efter dig om du inte är solist?

– Kanske för att de tror att mitt namn drar eller så, men festivalen heter också "Upptakt!". Det mest glädjefulla man kan hålla på med är att se andra blomma ut, det är mycket större än att vara centrerad i egen liten bubbla.

Även om Martin Först i första hand är dirigent gör han ändå ett inhopp som solist tillsammans med sin bror Göran Fröst, som spelar viola, i Max Bruchs dubbelkonsert "Konsert för klarinett och viola".

"Öron långt bak"

Oavsett roll och uppgift talar Martin Fröst hellre om samarbete än solospel. Under de senaste tio åren som solist har han regelbundet passat på att ta lektioner av de dirigenter som han jobbat med. På dirigentpulten övar han sig i att ha "öron långt bak och långt ut i orkestern" och i att ta större ansvar för helheten, något som han tycker sig ha nytta av också som solist och kammarmusiker.

Även under sitt pågående residens med Concertgebouw Orchestra i Amsterdam verkar han i olika roller.

– Jag tycker om helhetssamarbetet, jag tror att jag går mer och mer åt det här hållet, och därför tycker jag så mycket om den här festivalen som vi gör nu. Här finns ett samarbete där alla känner sig viktiga.