Att årets Polarpris går till punkikonen och rockartisten Iggy Pop är ett passande val, tycker Ebbot Lundberg, artist och tidigare frontfigur i Union Carbide som inspirerades av Iggy Pops band The Stooges.
– Det är bara att säga grattis. Han har ju dragit sin image långt och inspirerat många, egentligen alla inom punken. Han har ju gjort ganska mycket och är en väldigt bra sångare också, så det är väl inte så konstigt, säger han.
"Ouppfostrat generationer"
Musikjournalisten Per Sinding-Larsen konstaterar att Iggy Pop var med och skapade det som långt senare skulle kallas för punk.
– Det är en av de viktigaste utvecklingarna av rocken och popmusiken, och både för hans banbrytande musik och hans vilda scenperson har han varit med och ouppfostrat varje generation av rockmusiker under de över 50 år han stått och vält scenen, säger han.
Enligt Sinding-Larsen är Iggy Pop inte den mest förväntade eller kända pristagaren, men menar att han spelar en "oerhört viktig roll i musikhistorien".
– En röst på Iggy Pop är ett erkännande av utanförskapets betydelse och att långfingra mot alla upptänkliga restriktioner. Hela hans karriär är lika fylld med stridsrop mot det välanpassade samhället som hyllningar av alla de bortglömda och bråkiga barn som vågat skaka om vår värld, säger han.
Halvharakiri
Musikjournalisten och författaren Anna Charlotta Gunnarson minns de första bilderna hon såg av Iggy Pop i tidningen Poster på 1970-talet där sångaren skar sig själv på scenen och bars ut blodig.
– Han höll på med ett slags halvharakiri på den tiden, säger hon.
När Per Sinding-Larsen fick specialpris på Grammisgalan i fjol blev han gratulerad av Iggy Pop, som det också vurmats mycket för i Sverige de senaste åren, konstaterar Anna Charlotta Gunnarson. Själv tycker hon att det finns andra artister som kunde ha fått Polarpriset före Iggy Pop, men konstaterar att han med tiden har blivit en större ikon än vad han en gång var:
– Då tyckte jag att han stod i David Bowies skugga. Det här är kanske ett sätt att lyfta Bowie på samma gång, säger hon.
Dennis Lyxzén, sångare i Refused och INVSN, tycker att valet av Iggy Pop är "suveränt och helt underbart".
– Han är ju originalet på något sätt och man ska väl passa på att hylla när han är i livet, det är så lätt att hylla människor när de gått bort, men han borde hyllas varje dag. Han är en av de som betytt absolut mest för mig och mitt scenspråk; med energi och hur han för sig, säger han.
"Übermärktigt"
Även Patrik Arve, musiker och sångare i Teddybears, är exalterad över årets pristagare.
– Det är svingrymt, übermäktigt, han är helt värdig! Han är en gubbe som gått sin egen väg, säger han.
Arve lyfter fram att Iggy Pop "har gått sin egen väg och stått för det".
– Det är vanligt inom musik att man bara härmar varandra. Men inte han. Dessutom är kvaliteten osårbar. Han har världens mäktigaste röst och har inte stagnerat, han är ju intressant fortfarande, säger han.
TT: Vad har han betytt för dig?
– Jag kommer ihåg första gången jag såg honom. Jag var tio år och såg honom på tv när han uppträdde i Köpenhamn. Jag blev helt rädd. Hans jävla utstrålning, han var så jävla mäktig, och när jag blev äldre förstod jag hans storhet. Men första intrycket var: "Kan musik vara så här?".
Rättelse: I en tidigare angavs fel mottagare av specialpriset på Grammisgalan.