2016 grävde Rein fram sina gamla demo-skivor och satte ihop sin första självbetitlade ep – någonting som resulterade i galanomineringar, hyllningar från kritiker och en biljett in i artistvärlden. På fredag släpps hennes första fullängdare, en platta som har resulterat i kreativ utmattning för den 30-åriga artisten.
– Det är ju mitt debutalbum, men det känns lite som en förlossning, konstaterar Joanna Reinikainen, som hon egentligen heter.
Joanna Reinikainen växte upp i en musikalisk familj. Hennes pappa är italodisco-artisten Paul Rein, som även har skrivit låtar åt bland andra Christina Aguilera, Jessica Simpson och Victoria Beckham. Hennes halvbror är dj-stjärnan Sebastian Ingrosso, som tidigare utgjorde en tredjedel av Swedish House Mafia.
Musiken var en frizon
Själv valde Joanna Reinikainen en annan – hårdare – väg, men trots allt inom det breda begreppet dansmusik. Hennes låtar har ofta beskrivits som EBM, electronic body music, en genre som uppstod under 80-talet med bland andra Front 242 som förgrundsgestalter. Själv gillar hon inte att placera in sin musik i ett fack – och beskriver den hellre med flera ord.
– Sexigt, coolt, hårt och rått med grymma basgångar. För mig har det alltid varit mer intressant att skapa ett eget sound. Jag har blandat mycket från olika genrer och har en väldigt obskyr musiksmak.
Hon började ta sånglektioner redan som fyraåring och gick bland annat till sångpedagogen Zannah Hultén.
– Min pappa ville att jag skulle bli en stor popstjärna, men när jag blev punkare i tonåren tyckte jag inte att det var lika coolt att sjunga soul och pop längre, berättar hon.
I stället fick hon en synt, stängde in sig i sitt rum efter skolan och började producera egen musik.
– Eftersom jag hade svårt att få vänner var musiken min frizon och en egen verklighet jag kunde gå in i, konstaterar hon.
Ta kontrollen
Det kommande albumet "Reincarnated" utspelar sig i en dystopisk värld, där hon undersöker det mänskliga psyket och "hur mycket vi orkar, med tanke på världen vi lever i". I låten "Puppetmaster" sjunger Rein om att vara "slav i simuleringen" medan det sista spåret "Limitless" handlar om att bryta sig fri, med samma intensitet som när "The Matrix"-Neo hittar sin kraft i filmen.
– Ibland kan man känna att man inte har kontroll över sitt eget liv, att någon annan påverkar dig i ditt undermedvetna, som en "puppetmaster" som man försöker befria sig ifrån. Att få vakna upp ur The Matrix, koppla ur pluggen från din nacke, befria dig och ta reda på vad du egentligen vill göra i ditt liv är temat på albumet.
Hon nämner skivbolag, manipulativa personer och destruktiva relationer som exempel på situationer man kan behöva bryta sig loss från i verkliga livet.
– Jag har tagit mycket inspiration från "The Matrix" och "Ghost in the shell" från 1995. Det handlar mycket om människans inre kraft och vad man kan åstadkomma, men lite om att man skapar sin egen verklighet. För att överleva kanske man måste skapa sig sin egen verklighet i sitt inre för att klara yttre motgångar? säger Joanna Reinikainen.
TT: Kan man bli helt fri?
– Kanske inte, med tanke på hur världen ser ut i dag.
Rättad: I en tidigare version uppgavs fel titel på albumet.
