För två år sedan dök en för de flesta okänd person upp på scenen under Seinabo Seys Way out West-spelning i Göteborg. Hannes Jonsson hade många gånger tidigare kompat andra artister, men fick nu själv stå i rampljuset inför en storpublik.
Sedan dess har mycket hänt i karriären för den 28-årige artisten från Småland. Under sommaren har han bland annat hörts i Seinabo Sey-samarbetet "Rom-com" och på de egna singlarna "Sugar" och "Snooze". Fans har till och med börjat komma fram till honom på gatan.
– Det är verkligen nu efter sommaren som jag märker av det på riktigt. Det känns kul och lite läskigt, säger han.
Men trots att musikprojektet Hannes ser ut som en solosatsning döljer sig en duo bakom namnet. Producenten och medskaparen Marcus White fick däremot inte sitt förnamn representerat.
– Jag förstår att det kan vara förvirrande och helt ärligt har det bara blivit så. Vi har lekt mycket med våra roller, jag och Mackan, hur vi ska stå i projektet. Mackan är inte artist på samma sätt som jag är, det är liksom ett exklusivt samarbete mer än en duo, säger Hannes Jonsson.
Spelade kontrabas
Småländskan märks bara av vagt när Hannes Jonsson talar, han konstaterar att han är en dialektal kameleont som lätt tar efter andra. Men även musikaliskt har han rört sig mellan olika uttryck genom åren. Under gymnasietiden var det bland annat metal som gällde, och han övade på instrument han kunde komma över "helt maniskt" flera timmar per dag i hemstaden Aneby. Efter det satsade han på jazz till 100 procent, och sedan pop.
– Jag har haft perioder där jag går in i någonting kanske tre–fyra år. Jag pluggade jazz och kände att "fan vad jag älskar det här – eller – nej, det gör jag inte alls". Jag är lite rädd att det kanske händer att jag byter igen. Men det känns inte riktigt så nu.
Före genombrottet hann han prisas på Sveriges Radio P2:s gala "Jazzkatten" som medlem i gruppen Ellen Andersson Quartet.
– Jag har vunnit priser inom jazzvärlden! Det är jag stolt över, jag har övat som fan på bas så ett pris förtjänar man, tycker jag.
"Tär psykiskt"
Ep:n "When the city sleeps" blir Hannes andra. Sedan 2019 års "Summer 3000" har duon gått lite mer i en annan riktning, men lyssnarna kan fortfarande känna igen sig.
– Det är ett lite mer hiphop-influerat sound i vissa låtar, men vi har behållit mycket av det gitarrbaserade, säger han.
Men trots framgångarna är musikbranschen tuff. Speciellt artisteriet och låtskrivandet, som skiljer sig mycket från det han sedan tidigare är van vid – att som musiker fokusera på det praktiska utförandet.
– Det är ett helt annat arbete att skriva musik, som tär på en psykiskt på ett annat sätt än det gör när jag jobbar praktiskt. Jag försöker väga upp det med att typ spela fotboll, och kan jag hjälpa någon att flytta gör jag det. Jag försöker att vara aktiv, säger han.
I bland kan han till och med känna att han vill hoppa av, lämna musikbranschen bakom sig och fokusera på något helt annat, exempelvis vårdyrket.
– Sedan slår jag ner de tankarna för jag vet att det inte är sant, det här är det roligaste jag kan göra. Och jag vill göra det, säger han.