Med över 50 år på scenen och över 50 miljoner sålda album skulle man kunna tro att Alice Cooper skulle dra ner på tempot. Men icke.

Albumet ”Road” släpps den 25 augusti och är ett samarbete mellan honom själv, ständige vapendragaren Bob Ezrin och ett "grymt bra turnéband".

– Jag arbetar alltid med olika koncept och den här gången skrev vi ett album om vägen eftersom vi alla lever på vägen och har olika erfarenheter, olika saker som vi hatar och älskar, berättar Alice Cooper.

Går in i en roll

Sedan början av augusti är han återigen ute på turné med totalt nästan 50 stopp.

Med nya skivan har bandet närmare ett 30-tal album med låtar att riva av under konserterna. Men att få gå in i sin välkända scenpersona är en stor del i det som gör showerna speciella.

– Det är riktigt kul att spela Alice Cooper, som inte är det minsta lik mig. Det är lustigt för jag kan prata med bandet, fullt sminkad när ridån är nere och så fort den går upp och jag vänder mig om är jag Alice Cooper. Det är ett helt annat sätt att tänka.

Han förtydligar att det inte handlar om att vara "besatt", utan snarare gå in i en roll i en film eller pjäs.

”En flykt från politik”

Skivan innehåller 13 spår, alla inspelade med få omtagningar. De flesta av dem är klart genretrogna med hårda riff, döden-inspirerade texter och mörk humor, men inte alla.

– Den mest hjärtskärande sången och den enda som inte är överdriven är "Baby please don't go". Alla som turnerar har varit med om det hemska ögonblicket när du går upp ur sängen och din fru eller din flickvän eller partner ber dig att inte gå – och det krossar ditt hjärta eftersom ni båda vet att du måste gå.

TT: Mycket musik i dag, oavsett genre, har en koppling till det som händer i världen. Hur är det med din musik?

– Jag har alltid tyckt att rock'n'roll borde vara en flykt från politiken. Om du vill ha en politisk synpunkt är en rockstjärna den sista personen du ska gå till. Vi är precis lika förvirrade som alla andra, skrattar han.

Jobbat med svenskar

Bakom arbetet med skivan finns två svenskar; gitarristen Kee Marcello och producenten Anders Fästader – som levererade första spåret, ”I'm Alice”.

– Jag visste omedelbart att den hade det! Den var rock men den hade den där popkänslan, du vet, och det är vad svenskar är bäst på. Jag menar nästan varje hit-skiva kommer från Sverige, säger Alice Cooper.

Att den nu 75-årige sångaren skulle låta åldern stiga honom åt huvudet och få honom att känna sig gammal viftar han bort med den gamla klyschan att man bara är så gammal som man känner sig.

– Jag skulle kunna vara en gammal man med hängslen och sitta på min veranda och babbla om hur det var på vår tid. I stället är jag 75 och spelar i två turnerande band, mitt hår hänger fortfarande halvvägs ner på ryggen och jag har en 20-årings energi, eftersom jag inte tillåter den gamle mannen att komma in.

"Stress dödar"

Men det krävs mer än så för att orka med livet på vägen, medger han ändå.

– Det är inte som på 60- och 70-talet då alla var höga och drack. Nu handlar det om hur hälsosam du är. Du måste vara i mycket god form för att vara med i ett turnerande band nu. Ingen i bandet blir hög för de vet att showen kräver 100 procent.

Någon träningsrutin eller hälsoknep för att ladda upp eller bli redo för en show finns däremot inte.

– Det finns många sätt att hålla sig frisk men en sak som är viktig för mig; jag är inte stressad över någonting. Jag tror att stress dödar fler människor än något annat.

Turnén just nu pågår i Nordamerika, men Sverige får troligtvis ett besök av världens mesta skräckikon inom en inte alltför avlägsen framtid.

– Förhoppningsvis ses vi nästa år, det kan jag nästan garantera.