Till skillnad från de allra flesta lyckades Timo Räisänen hålla i gång turnerandet även under pandemirestriktionerna. Men även om 2021 års småskaliga och intima trädgårdsspelningar "hemma hos" var fantastiska ser han fram emot att få möta publiken på riktigt igen.
"En kravlös kärleksaffär"
Det råder inga tvivel om att Räisänen verkligen älskar att stå på scenen.
– En konsert är som en kravlös kärleksaffär som alla gladeligen klampar in i och där inga förväntningar är särskilt orealistiska. Man introducerar sig för varandra under någon timme och förhoppningsvis blottar sig till slut en relation i en kaskad av lyckokänslor, säger han.
TT: Vad är livsnödvändigt på din rider just i år?
– I år tänker jag återinföra ett helrör vodka på ridern. Jag fattar inte varför jag någonsin tog bort det.
TT: Vad var du mest trött på förra turnésvängen? Är du fortfarande less på det?
– Timmarna mellan soundcheck och gig är de absolut värsta som finns. Men förra årets trädgårdsgig besparade mig dessa så nu ser jag nästan fram emot att komma till stället, riva i gång peppen och sen bara gå runt och vänta och ha det tråkigt utan att kunna ge utlopp för någonting.
Ska sticka i turnébussen
Konstigt nog, säger han, är det hans båda "reklamlåtar" som ligger honom närmast om hjärtat inför turnén. Publiken kommer alltså att kunna räkna med att få höra både "Aldrig långt bort" och "Syndabockar och hjältar" på konserterna. Och det första han ska göra när han sätter sig i turnébussen – om han inte kör själv – är att försöka att komma i kapp med stickningen.
– Just nu en jättestor pläd som ska bli en gåva till mina föräldrars 50-åriga bröllopsdag i sommar.
Vilken ort i Sverige gillar han bäst att spela på? Här blir Timo Räisänen plötsligt väldigt diplomatisk och säger först att sedan han flyttade till Frankrike "känns hela Sverige som mitt!".
– Men det ärliga svaret är faktiskt Stockholm. På något sätt har till slut den allra underbaraste Stockholmspubliken sällat sig till just mig.
Sjukaste turnéminnet
TT: Vad är ditt sjukaste turnéminne?
– Vi får hoppa över ett par, men mitt tredje sjukaste är i alla fall när jag fann mig bestulen på alla pedaler och sladdar efter ett gig.
– Sent kom en kille fram full i gråt och dåligt samvete över att ha stulit sakerna. Han förklarade att det var beundran som drivit honom åt det smått fanatiska hållet, i stundens hetta hade han bara velat ta några klenoder med sig hem. Han fick ett plektrum och en kram.