Det började för ungefär ett och ett halvt år sedan, med någonting som ofta är en framgångsrik ingrediens i bra popmusik: olycklig kärlek.

– Jag och min kompis blev båda dumpade samma vecka, vi var ganska irriterade båda två, på allt med relationer och kärlek. Vi gick runt och sade till folk att "Äh, alla gör ändå slut", berättar Felicia Takman.

Just den frasen, "Alla gör slut", blev titeln på hennes debutalbum som släpps den 29 oktober.

Liksom många nya stjärnskott har Felicia Takman inte fått testa på det "riktiga" artistlivet ännu. Genombrottet kom samtidigt som pandemi och publiktak, och det skulle dröja innan hon kunde ställa sig på scenen utan att begränsas av restriktioner.

– Det enda kvittot man har fått är att folk hör av sig på sociala medier. Det är fint, men det är så svårt att hantera att det finns en människa där bakom. När jag körde mitt första liveframträdande och folk kom fram efteråt kunde jag inte heller fatta det – att det finns människor bakom lyssningarna, säger hon.

Sade upp sig

Redan som barn hade Felicia Takman siktet inställt på att bli popstjärna. Men med åldern kom tvivlet – kunde man verkligen satsa på musik? När hon strax efter studenten fick ett erbjudande om att arbeta på en reklambyrå tackade hon ja, och höll ut i två år.

– Det var heltid, samtidigt satt jag och skrev musik på kvällarna och kände att jag aldrig hade tid att göra det jag tycker är kul. Att "jag bara jobbar och jobbar, men det är inget jobb jag älskar. Jag måste jobba med musik", säger Felicia Takman.

I stället hoppade hon på en utbildning på Anders Bagges skola Dreamhill Music i Örnsköldsvik.

– Det var bara att flytta upp och göra musik i ett år, jag tyckte att det lät toppen. Så jag sade upp mig.

Anpassar sig

Felicia Takmans egen favoritlåt på den nya plattan är "Lagom, vanlig och lame", som handlar om att ge upp delar av sig själv för kärleken. Eller som hon själv sjunger: "Kolla vad du gjort med mig / lagom, vanlig och lame / Men jag kan va basic med dig". Låten är självupplevd, liksom den mesta av Takmans musik.

– Jag kan lätt anpassa mig till viss mån för andra, och jag har lätt att tappa bort vem jag är i grunden när jag blir så extremt kär, säger hon.

TT: Finns det någon baksida med det?

– Gud ja, och sedan när man kommer ur det där är det "vad fan håller jag på med", man har tappat fotfästet helt.

Sedan albumprocessen inleddes har det hunnit hända en hel del, och Felicia Takman upplever att hon ser på kärlek på ett nytt sätt i dag.

– Jag tror att jag alltid är en person som har det här tvivlet i mig. Folk omkring en gör slut hela tiden, ens föräldrar gör slut. Jag tänker nog att saker inte varar för alltid, hur fint det än är. Men jag är ju typ i en relation nu, så på ett sätt har jag förändrats attitydmässigt från när jag började skriva plattan.

– Jag kanske har kommit ur den här arga fasen och har mer perspektiv i dag, säger hon.