"Vi är alltid här för dig och väntar, håller dig och sjunger för att stilla din oro. Vi har medicinen för din längtan", sjunger Karl Sundström i titelspåret "Livslinjen", som inleder nya skivan.
Han sjunger om bandet. Bandet som en ABF-replokal med musik och kompisar som alltid finns där som ledfyr och trygg hamn när världen stormar.
Skivan har egentligen inget tema, förklarar Sundström, men när han skriver låtar nu för tiden hamnar han ofta i just det där: vänskap och tillhörighet.
– Alla måste navigera efter något, och vi har det här att navigera efter, och det har vi alltid haft. Bandet har alltid funnits, känns det som. Därav titeln på albumet, "Livslinjen". Det här är vårt självhjälpsprogram, säger han.
Tatuerar textrader
Terra bildades i askan efter nedlagda gruppen Ram Di Dam. Sedan debuten 2016 har de sakta men säkert spelat sig till ett slags stans-bästa-band-status hemma i Göteborg. På den stundande turnén är både den ordinarie och den extrainsatta konserten på Pustervik utsålda.
– Det är ju inte så att vi är några kändisar direkt. Vi går inte runt och blir störda av folk på stan, men vi har hittat en publik som verkligen vill gå på konserter. Även i Stockholm och i andra mindre städer också, säger Karl Sundström.
Nu för tiden har de en publik som kan låtarna utantill, och till och med tatuerar in deras textrader på kroppen. Vilket känns fint, men samtidigt ganska underligt.
– Sådant är inget som vi har haft en tanke på egentligen. Terra har varit ett ganska introvert projekt. Jag skulle ju själv aldrig tatuera in min egen textrad. Ingen i bandet har några tatueringar alls faktiskt. Men det är superhedrande och jätteroligt såklart.
"Jättemärklig och jätterolig"
"Livslinjen" har bandet spelat in tillsammans med producenten och The Bear Quartet-mannen Jari Haapalainen, vilket länge varit en dröm för Sundström. Efter att ha fått kontakt via Instagram fann Terra och Haapalainen varandra via epost, berättar han.
– Han bor i Aten och i Berlin. Så vi har gjort den här grejen över mejl. Vi har faktiskt inte pratat i telefon en enda gång. Vi har skickat 1 500 mejl fram och tillbaka. Det har varit en jättemärklig och jätterolig process, säger Karl Sundström.
– Han var sjukt noggrann och hade en tydlig vision. Vi kan lätt skena i väg och vi har så breda influenser så vi kan få för oss att ta in vilka element som helst. Men Jari var noga med att hålla det på jorden. Det gör nog den här skivan mer avskalad.
Åren som Terra har funnits har knappast var högkonjunktur för "replokalsmusik", som de kallar den. Terras gitarr-indie har snarare varit ganska otidsenligt. Men på sistone tycker sig Sundström ha sett en förändring, med fler spelningar, fler band och större intresse.
– Det känns som att världen på något sätt är i kapp. Eller om det är vi som är i kapp världen, jag vet inte. Men det är liksom ingen som höjer på ögonbrynen längre. Så det känns gött. Det känns bra att vara en gitarrkille.