Han har regisserat teater, film, musikal och dans, men aldrig tidigare opera. Nu har Linus Tunström satt upp Wagners musikdrama om den totala kärleksupplevelsen.

– De frågade och då sade jag omedelbart ja. Chansen att få göra renodlad operadebut med ett av operahistoriens mäktigaste, största och mest komplexa verk är fantastisk, det är otroligt roligt.

Men efter år av förberedelser för honom, sångare och musiker blir nu speltiden brutalt förkortad – blott oktober ut på grund av regeringens fortsatt stränga coronarestriktioner med enbart 50 personer i publiken. Med höjd publikgräns hade Folkoperan åtminstone kunnat ta emot drygt 200 personer.

– Att sitta still i en halvfull teatersalong är bland det säkraste man göra, säkrare än att åka buss, säkrare än att gå på Ikea. Det vore en välgärning av Folkhälsomyndigheten att låta människor gå på teater i stället för på Ikea, säger Linus Tunström som anser att svenska teatrar nu på allvar riskerar nedläggning.

Brev till vän

Inför regiarbetet har Linus Tunström varit på operafestivalen i Bayreuth och studerat olika "Tristan och Isolde"-uppsättningar via dvd-inspelningar. Han har fördjupat sig i Wagners fascination för Schopenhauer men också i det brev som Wagner skrev till sin vän och kollega, Franz Liszt:

"Eftersom jag nu i livet aldrig har åtnjutit den verkliga kärlekslyckan, så vill jag ändå skapa ett monument över denna den skönaste av alla drömmar..."

– Det var något som träffade mig i det, i det ofullbordade försöket, att sträcka sig ut efter något som man inte lyckats med. Verket är skapat som ett slags bild av mänsklig längtan och obalans, att man sträcker sig efter något men aldrig blir tillfredställd.

– Det är därför musiken ser ut som den gör. Den är i konstant sökande efter en jämvikt som den aldrig träffar förrän i sista ackordet.

Åtta orgasmer

Musikaliskt byggs operan upp till höjdpunkten och slutarian, "Isoldes kärleksdöd".

– Men det är många delfinaler, en musikkritiker räknade till åtta musikaliska orgasmer, den är otroligt sensuell.

"Tristan och Isolde" är vanligen fem timmar lång med jätteorkester och äldre sångare med stora röster. Folkoperan gör den i ett mindre format (tre timmar och 40 minuter inklusive pauser) och med yngre sångare.

– Den första tenoren som sjöng Tristan var 23 år medan Isolde var 29. Sedan har det uppstått en Wagnertradition med 125-mannaorkester och äldre sångare med tillräckligt kraftfulla röster för att tränga igenom.

Det viktigaste

TT: Är det inte lite läskigt att debutera med detta verk?

– Ja och nej, men för mig har det varit otroligt roligt att jobba med det här materialet, jag har kommit till en punkt i livet där jag känner att det viktigaste är att ha roligt när man jobbar. Jag njuter av privilegiet att få drunkna i den här musiken och möta de här sångarna.

"Tristan och Isolde" får premiär den 14 och 15 oktober.