När Tusse Chiza tävlade i TV4:s "Idol" var han, till sin egen förvåning, programmets stora favorit – och vann. Nu är den 19-årige Tällbergsbon tillbaka i en liknande situation, men den här gången i Sveriges största musiktävling. Att vara förhandsfavorit skrämmer honom.
– Det är läskigt och mycket press i det ordet. Men nu när det närmar sig känns det samtidigt härligt att folk tror på en och gillar numret, säger Tusse Chiza.
Han är själv övertygad om att Eric Saade tar hem tävlingen, men vill samtidigt inget hellre än att vinna.
– Det är en låt som många kan känna igen sig i, som lyfter många. Ett sådant budskap behöver Europa just nu, säger Tusse Chiza.
"Kan kläder ha kön?"
Låten handlar om medmänsklighet och att allas röster är värdefulla. På frågan om han själv upplever att hans röst inte har tagits på allvar, svarar 19-åringen både "ja" och "nej".
– Om jag är i en situation där jag inte blir lyssnad på eller osynliggjord är det svårt för mig att sätta fingret på varför. Eftersom jag är mörk kopplar man genast till det, "är det för att jag är svart som min röst inte räknas?". I offentliga sammanhang kan det bli "är det för att jag klär mig så här som folk inte tycker om mig?", säger han.
Tusse Chiza har tidigare berättat att han vill utmana könsnormer med sin klädstil och under deltävlingen bar han en röd sammetskavaj med ett stort glittrigt halsband.
– "Varför har han tjejkläder?" skrev någon, och jag vet inte, kan kläder ha kön? Jag klär mig i det som är snyggt, det gör mig arg att det finns ett stigma. De kläder som jag har haft på mig hittills är från killavdelningen, jag har inte ens börjat kolla på tjejavdelningen än! När det händer kanske jag verkligen rör till det i folks hjärnor, säger Tusse Chiza och fortsätter:
– Jag har alltid varit lite excentrisk, inte klätt mig som alla andra eller betett mig som alla andra. Jag har uppfattats som dryg och som att min personlighet är lite väl glad.
"Levde det värsta livet"
Numera är Tusse Chizas bakgrund väl känd för alla som läser tidningarna. Han kom som flyktingbarn från Kongo-Kinshasa 2006, utan sina föräldrar, och bor med sin bonusfamilj i Tällberg, Dalarna.
– Utan de erfarenheterna hade jag inte varit den jag är i dag. Men med det sagt, det var för jävligt att fly. Vi bodde i flyktingläger i tre år och levde bland det värsta liv man kan leva, säger han och fortsätter:
– Men ofta när det skrivs om mig står det "han kom hit utan sina föräldrar". Det stämmer, men jag hade släkt och vänner, jag har inte behövt vara ensam. Det finns folk därute som verkligen har levt i ensamhet, som har flytt ensamma och behövt överleva själva, säger Tusse Chiza.
Han poängterar att han aldrig vill gå tillbaka till den verkligheten, och att det har blivit en drivkraft för honom.
– För tolv år sedan var jag ett flyktingbarn, nu har jag fått möjligheten att bli den jag vill vara. Jag definieras inte av att jag en gång var ett flyktingbarn, jag definieras av mina handlingar nu. Jag hade det svårt, men nu ska jag ta vara på de möjligheter jag får.
Till våren tar Tusse Chiza studenten, och mellan intervjuer och repetitioner passar han på att plugga. Strax efter den tredje deltävlingen hade han ett prov i svenska, som gick "sådär".
– Jag är en plugghäst, det blir inga F. Jag brukar vilja ha alla A, men nu får jag sätta målsättningen lägre.
TT: Så du satsar på B i svenska och en plats i Eurovision?
– Ja!
